Annons
X
Annons
X

Nobelcenter – ett projekt som drabbats av hybris

Behövs verkligen det planerade Nobelbygget? Läget och utformningen är förödande för stadsbilden och finansieringen är oklar – kort sagt: Nobelcenter är ett högriskprojekt som får stora konsekvenser.

Foto: ©David Chipperfield Architects

Kulturdebatt

Planerna på ett Nobelcenter på Blasieholmen har mötts av kritik i rekordartad omfattning från såväl allmänheten som det stora antalet remissinstanser. Vi finner det därför häpnadsväckande att stadens beslutsfattare med Nobelstiftelsen i ryggen så tondövt driver på i en fråga som så uppenbart saknar allmän acceptans och förankring.

Kritiken har fokuserat på läget och utformningen på Blasieholmen och det är inte svårt att förstå – det föreslagna Nobelcentret är både okänsligt och förödande för stadsbilden. Blasieholmsudden är en av stadens mest iögonfallande platser och utgör själva grundmiljön för skärgårdsstaden Stockholm. Stora kulturmiljömässiga värden står på spel. Det gäller inte bara de K-märkta byggnader som hotas av rivning, eller projektets inverkan på riksintresset Stockholms innerstad med Djurgården. Upplevelsen av det statliga byggnadsminnet Nationalmuseum, som nu genomgår en genomgripande renovering för närmare 900 miljoner kronor, kommer att kraftigt förminskas på grund av det alltför stora Nobelbygget. Samtidigt åsidosätts museets väl kända expansionsbehov. Det är mot denna bakgrund som Statens Fastighetsverk nyligen avstyrkt projektet, liksom flera andra tunga instanser.

Redan i en statlig offentlig utredning från 1997 angående ett Nobelcenter (SOU 1997:117) avrådde utredaren, f d kulturminister Bengt Göransson, från en exploatering av Blasieholmen av kulturhistoriska och stadsbildsmässiga skäl. Då handlade det inte om att riva några gamla hus och bygget var 1/3 så stort som det vi ser idag. Det är svårt att se att förutsättningarna för att uppföra ett påtagligt mer omfattande Nobelcenter plötsligt skulle finnas där idag.

Annons
X

Tanken att vilja sätta vetenskaplig forskning i centrum är lovvärd, men det verkliga syftet för centret förblir oklart, särskilt om det ska placeras på Blasieholmen. En mer logisk placering vore i den nya vetenskapsstaden i Hagastaden, med närhet till Karolinska Institutet, Stockholms Universitet och KTH. All erfarenhet visar att just involveringen av forskare och studenter är en förutsättning för den här typen av center- och museiverksamhet. Därmed skulle också den redan hårt pressade innerstaden avlastas, och en trafikinfarkt runt Nybroviken undvikas. Blasieholmen skulle med små medel kunna rustas upp till en skärgårdsoas med sjöfart, serveringar och en renoverad skulpturpark i anslutning till Nationalmuseum.

Oaktat geografisk placering utgör Nobelprojektet i sin tänkta utformning ett högriskprojekt med oöverskådliga ekonomiska konsekvenser med risk för skada på Nobels varumärke och integritet. Privat finansiering ska täcka byggnotan i miljardklass men ännu saknas hundratals miljoner för själva bygget. Av de pengar som utfästs utgör lejonparten forskningsmedel som skattebefriats för att gå till forskning, inte till ett fastighetsbolag. Till detta kommer förväntat höga driftskostnader och utdragna arkeologiska utgrävningar. Ingen vet vad slutnotan blir, än mindre har vi sett några garantier för att centret kommer att fungera ekonomiskt i framtiden. Och vad innebär det för Nobelprisets integritet att kommersiella intressen knyts till ett Nobelhus? Samme Göransson avstyrkte privat finansiering som ett alternativ.

Det samlade intrycket är av ett projekt som drabbats av hybris och som bortser från en rad grundläggande frågeställningar.

Den viktigaste frågan måste ställas. Behövs verkligen ett Nobelbygge av detta slag? Nobelstiftelsens vd Lars Heikensten har klart uttalat att ”någon annan placering än på Blasieholmen kommer inte på tal”. Denna låsning vid platsen och ovilja att diskutera projektet ger intryck av att de egentliga behoven för en ny Nobelbyggnad inte föreligger. Nobelstiftelsen besitter idag redan det finaste Stockholm har att erbjuda i form av Konserthuset för prisutdelningen, Stadshuset för Nobelfesten, Nobelmuseum på Stortorget samt det egna kansliet centralt beläget i palatset på Sturegatan. Det kan svårligen bli bättre och lämpligare än så.

Olle Granath f d överintendent Nationalmuseum

Inga-Britt Ahlenius

Carl Tham f d statsråd

Ingela Lind Journalist och kulturkritiker

Krister Kumlin Ambassadör

Ulf Hjertonsson Ständig medlem i Nationalmusei vänner

Staffan Bengtsson Författare och chefredaktör

Gustaf Douglas

Foto: ©David Chipperfield Architects Bild 1 av 1
Annons
X
X
X
X
Annons
X