Annons
X
Annons
X
Kultur
Analys

Tobias Brandel: Nätskeptikerna på frammarsch

Nätevangelisterna har blivit domedagsprofeter, politiker kräver hårdare kontroll av internet, de ständigt uppkopplade kopplar ner sig. Att vara nätskeptiker har blivit högsta mode.

Foto: KARIN NILSSON

Ett säkert sätt att bli hatad på internet är att säga eller skriva något negativt om det. Nätets tillskyndare är blixtsnabba med att idiotförklara och skratta ut kritikerna som hopplösa bakåtsträvare i bloggosfären och på Twitter. Men något har hänt det senaste året. Överallt pyser skepticism fram mot internet och nätkulturen, även i kretsar som brukar försvara mediet i fråga till varje pris.

I början av året fördes en livlig debatt kring Apples förbud mot nakenhet, sex, religionskritik och skarp satir i appar till Ipad och Iphone. Wikileaks har blivit alltmer ifrågasatt, inte minst genom avhopparen Daniel Domscheit-Bergs bok som i vintras avslöjade hur slarvig organisationen är med att skydda sina källor.

Sedan kom den arabiska våren, som visade att sociala medier kan användas som en del i folkets kamp mot diktaturer – men också av regimerna för att spåra och övervaka människor. Författaren Evgeny Morozov riktade i sin uppmärksammade bok The Net delusion skarp kritik mot internetexperter i Väst som aningslöst hyllar nätet men inget vet om hur auktoritära stater fungerar.

Annons
X

Och även om de traditionella medierna omfamnade den snabba (och billiga) direktrapporteringen på mikrobloggen Twitter, så illustrerade flera händelser hur svårverifierad sådan information faktiskt är. Den ofta citerade bloggaren ”A Gay Girl in Damascus” visade sig exempelvis vara en 40-årig heterosexuell man i Edinburgh.

Fler internetkritiska böcker har publicerats under våren, bland annat Eli Parisers The Filter bubble, som anklagar Google för att filtrera nätet så att vi bara ser det företaget tror att vi vill se och stängs in i bubblor med likasinnade.

I Sverige fick vi boken Framtiden, där två hippa teknikkramare, Eric Schüldt och Jonas Andersson, skrev om den digitala revolutionen och oväntat landade i en dystopi. Till på köpet blev de hyllade av webbevangelister som Andreas Ekström på Sydsvenskan.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Den 22 juli mördade terroristen Anders Behring Breivik 77 människor i Norge. En omfattande debatt om internets roll har följt, där det ställts högljudda krav både på ökad övervakning och på minskade möjligheter till anonymitet.

    Nu senast under upploppen i London har de sociala medierna anklagats för att förvärra situationen. Förra veckan meddelade premiärminister David Cameron att regeringen tittar på möjligheterna att förbjuda människor att använda Twitter och Facebook om de misstänks organisera illegala aktiviteter.

    SvD har i sommar haft en artikelserie om brottsligheten på nätet, med ingången att polisen saknar resurser och kunskap för att övervaka vad folk gör på Facebook. Onekligen är det en helt annan tongång än när FRA-debatten rasade för några år sedan, då budskapet tvärtom var att staten skulle bry sig mindre om vad vi gör på nätet. Och att vara ”sociala medier-konsult”, vilket framstod som en av de mest lukrativa yrkestitlarna under fjolårets valrörelse, känns plötsligt så... 2010.

    Är det en backlash för internet vi ser? Och varför kommer den i så fall nu? SvD ställer frågan till amerikanska författaren Susan Maushart, Sverigeaktuell med boken Nedkopplad som skildrar hur hennes teknikknarkande familj loggade ut och levde helt offline i ett halvår.

    –Det handlar snarare om en besinning. Tiden har kommit att ta ett steg tillbaka och ta ett djupt andetag. Vi har levt våra liv i stormens öga med teknologiska framsteg och informationsexplosionen. Det är så lockande och distraherande och lätt att vara perspektivlös. Men bara den mest naiva åskådare skulle hävda att internets genombrott enbart fört fördelar med sig, säger hon.

    På nördkonferensen Sweden social web camp den gångna helgen chockade Morris Packer övriga deltagare genom att begå digitalt självmord – han raderade både sitt Facebook- och Twitterkonto.

    Sveriges främsta sociala medier-guru Brit Stakston vädjar i sina senaste blogginlägg andra internetentusiaster – ” vi som är störst, bäst och smartast för att vi minsann haft Twitterkonton längst” – att inte bara bua ut skeptikerna utan istället konstruktivt bidra med lösningar:

    Nätet är en del av vår verklighet och kan användas lika mycket till goda saker som till onda… Det är ju inte antingen eller. Det är inte internet som är problemet. Det är vi människor som är det.

    Fler debattartiklar från SvD om internet

    svd.se
    Annons
    Annons
    X
    Foto: KARIN NILSSON Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X