Wikileaks och Julian Assange kommer aldrig att få något fredspris. Personen Assange är alldeles för kontroversiell för det, och etablissemanget, i form av banker och kortföretag, vill krossa Wikileaks.

Men man kan argumentera för att det som Wikileaks har åstadkommit hittills är en viktig insats för att främja demokrati, öppenhet och delaktighet för medborgarna i linje med den definition av fredsarbete som den norska Nobelkommittén har belönat på senare år.

Genom att offentliggöra framför allt hemligstämplade diplomatrapporter har Wikileaks gett oss insikt i resonemangen bland beslutsfattare i en rad länder. Den öppenheten och insikten är till gagn för medborgarna i dessa länder, inte till skada. Argumentet att läckorna skadar känsliga mellanstatliga relationer tror jag inte mycket på. För de verkligt viktiga budskapen mellan diplomaterna och hemmabasen finns det säkert sätt att kommunicera som inte ens Wikileaks kommer åt.

Så här i efterhand framstår amerikanska ambassaden i Moskva som både insiktsfull och framsynt. Att likna förhållandet mellan Putin och Medvedev vid relationen Läderlappen och Robin visade sig vara på pricken, nu när denna dynamiska duo på nytt tänker inta posten som president och premiärminister.

I andra läckta dokument gavs en dyster analys av tillståndet i Ryssland. En spansk åklagare hade utrett kopplingar mellan organiserad brottslighet, säkerhetstjänst och politiska makthavare i Ryssland, och amerikanska diplomater beskrev Ryssland som genomkorrumperat, från regering och nedåt. Den bilden är knappast ljusare i dag.

Men läckorna från Wikileaks har retat upp mäktiga män i både Washington och Moskva. Daniel Domscheit-Berg var närmaste medarbetare till Julian Assange, tills det skar sig. Om man ska tro Domscheit-Berg, har Assange alltid varit besatt av tanken att han är förföljd och skuggad. Julian Assange fann en själsfrände i författaren och Nobelpristagaren Alexander Solzjenitsyn som han identifierade sig med.

Enligt Domscheit-Berg såg Julian Assange likheter mellan sitt eget öde och det som hände Solzjenitsyn, som dömdes till åtta år i Gulag-arkipelagen för sin kritik av Stalins Sovjetunionen. Särskilt Solzjenitsyns roman I den första kretsen tilltalade Julian Assange.

Romanen handlar om en sovjetisk diplomat som 1949 försöker läcka information om den sovjetiska atombomben till USA. I ett specialfängelse sitter dömda vetenskapsmän och försöker uppfinna en apparat som kan spåra den person som var läckan.

Det är inte så svårt att förstå att just Julian Assange kunde identifiera sig med händelserna i Solzjenitsyns roman, eftersom han tror sig vara förföljd. Samtidigt måste man invända att dagens Ryssland är ett helt annat land än det övervakningssamhälle som Solzjenitsyn skildrar. Men Julian Assange är övertygad om att Storebror fortfarande ser dig, både i USA och i Ryssland.