Senaten enades om att hålla en omröstning om krisplanen under natten till idag, svensk tid – alltså gott och väl efter det att börserna stängde.

Och ledande företrädare för de båda partierna satt dessförinnan i intensiva förhandlingar om vilka tillägg som skulle göras för att planen ska bli lättare att ”sälja” vid en ny omröstning i representanthuset, framför allt bland de nej-röstande republikanerna.

En höjning från 100000 dollar till 250000 dollar av den statliga garanti som skyddar spararnas insättningar på bankkonton var ett sådant förslag som förts fram av den demokratiske presidentkandidaten Barack Obama och som också stöds av hans republikanske motståndare John McCain liksom av president George W Bush. Garantin har inte höjts på två decennier.

En rad olika skattelättnader diskuterades också, bland annat för forskning och utveckling ute i företagen och på förnybara energikällor.

En lättnad i den amerikanska motsvarigheten till värnskatt (alternative minimum tax, AMT) var även uppe. Det är en gammal huvudvärk för lagstiftarna. AMT var ursprungligen tänkt som en skatt på riktigt stora inkomster. Den har, dock, med åren kommit att gälla allt större delar av den vanliga medelklassen eftersom beskattningens beloppsgränser är fasta och inte indexerade. Men det är dyrt att helt slopa den.

Partiledningarna hoppas nu att en modifiering av Paulsonplanen ska räcka för att ett tillräckligt stort antal nej-röster ska bli ja i representanthuset längre fram i veckan. Och/eller att nej-sägare som vill byta sida får argument för att övertyga hemmaväljare som antingen (republikaner) betraktar stödet till finansbranschen som ett steg mot socialism eller (demo­krater) en skatte­betalarhjälp till dem som ställt till med eländet.

Samtidigt kan de förslagna skattesänkningarna bli en ny komplikation. De är populära bland representanthusets republikaner men är, enligt den demokratiske majoritetsledaren Steny Hoyer ”utan tvekan mycket kontroversiella” inom hans eget parti.

Däremot har inte motståndet mot Paulsonplanen varit alls lika uttalat i senaten. Delvis av rent valtekniska skäl. Representanthuset väljs på två år. Samtliga 435 platser är alltså uppe till ny/ omval i november. De 100 senatorerna har däremot sexåriga förordnanden och bara en tredjedel av dem (33 stycken) är indragna i årets val.

Det betyder att representant- husets medlemmar, så här i val- rörelsens slutspurt, är betydligt mer utsatta för opinionsstormar i de egna valkretsarna än majoriteten av senatorerna.

Samtidigt finns det tecken på en viss omsvängning bland de mest upproriska gräsrötterna. Måndagens dramatiska marknadsreaktion på nejsidans seger – då det samlade börsvärdet i USA minskade med mer än 1000 miljarder dollar – verkar ha fått en del väljare på andra tankar.

–Jag har börjat höra av en massa folk som förlorat investerade pengar på grund av det kraftiga fallet på Wall Street, säger Steven LaTourette, republikansk representanthusmedlem från Ohio som röstade nej. Och hans partikamrat från Texas, Joe Barton, uppger att 70 procent av hans e-postbrev pläderat för räddningspaketet de senaste två dagarna efter att dessförinnan varit överväldigande anti-Wall Street.

På aktiemarknaden rådde en nervöst avvaktande stämning inför beskedet från senaten. Paniken från i måndags hade visserligen lagt sig. Men under ytan var det spänt.

Det så kallade Vix-indexet – som speglar volatiliteten, kurssvängningarna, på marknaden och som i vardagslag brukar kallas ”skräck-index” (fear index) – hade i och för sig sjunkit tillbaka en del från måndagens rekordnivå. Men det låg fortfarande klart högre än tidigare under finanskrisen.