Den strålande höstdagen utanför står i skarp kontrast mot känslorna inne på Volvo Personvagnar i Göteborg. Linda Hedlund, 23, som arbetat som montör vid fabriken i Torslanda de senaste tre åren är en av dem som skyndar ut genom grinden efter dagskiftet. Hon har ingen som helst förhoppning om att få behålla jobbet – och har bråttom hem till arbetsförmedlingens hemsida.
- Jag ser ingen annan utväg än att börja söka nytt jobb så fort som möjligt. Konkurrensen kommer att bli stenhård, och jag tar hellre ett skitjobb än bara går hemma, säger Linda Hedlund.
Trots allt är hon lyckligt lottad jämfört med en del kolleger.
- Det är särskilt tufft för dem som lever ihop med någon som också arbetar här, eller dem som nyligen har tagit lån för att köpa bostad.
David Andersson, 23, säger att det har varit en mycket lång och väldigt tråkig dag. Bara ett par timmar efter att han gått på dagskiftet kallades personalen till ett informationsmöte där de fick det besked som många redan bävat inför.
- Trots att det fortfarande byggs bilar vet vi ju att det inte säljs några. Men även om vi har varit förberedda på att det skulle bli mer neddragningar är det en chock, säger han. Det drabbar ju inte heller bara oss. För varje Volvoanställd som förlorar jobbet drabbas ju också underleverantörer och de som arbetar i hamnen.
I juni lade Volvo Personvagnar ett varsel på 1200 personer, varav hälften var arbetare och hälften tjänstemän. Senare bekräftade bolaget att ytterligare 900 personer skulle varslas om uppsägning.
Varslet som lämnades till arbetsförmedlingen i går omfattar 2230 anställda vid Volvo Personvagnar i Göteborg, 410 anställda vid Karosskomponenter i Olofström och 60 anställda vid Motorfabriken i Skövde/Floby. Företaget planerar dessutom en minskning av personalstyrkan utomlands med 600 personer. Totalt berörs nu 6000 anställda inom Sverige och utomlands av varslen.
Lasse Andersson, 56, tillhör veteranerna i gänget med sina 34 år i fabriken.
- Jag hoppas att jag klarar mig, men det är jättetråkigt för alla som måste gå.
Utanför tjänstemannabyggnaden råder en talande tystnad. Ledsna människor passerar förbi utan att vilja dela med sig av sina reaktioner. Osäkerheten om vilka som kommer att tvingas lämna sina jobb är fortfarande stor, och ingen av tjänstemännen verkar vilja sticka ut i mängden den här dagen.
Kvalitetsingenjör Kristina Bergkvist, som har arbetat åtta på företaget, är ett undantag.
- Jag är förvånad över storleken på varslet. Ingen går säker just nu, säger hon.
Samtidigt tycker hon i likhet med många andra att Volvo PV:s vd Stephen Odell ger ett bra intryck.
- Han är lugn och stabil, och intresserad av bilar. Han var dessutom den första att säga att det här är tragiskt.
Ungefär samtidigt, några hundra meter därifrån i Volvohallen, pågår en presskonferens med näringsminister Maud Olofsson som tidigare på dagen bland annat träffat företagsledningen och de fackliga företrädarna.
Regeringen har tidigare gjort klart att det inte blir några extra pengar för att hjälpa bilindustrin ur den aktuella krisen. I stället handlar det enligt Maud Olofsson att använda de resurser som redan finns på rätt sätt. Det är också en av de viktigaste uppgifterna för Lars Bäckström, Västra Götalans landshövding, som utsetts till en av regionens två samordningsmän för krisen i fordonsindustrin.
-Har man många släktingar som jobbat hela sitt liv här tar man det hårt, säger Lars Bäckström när han kommer till Volvo PV för att träffa näringsministern.
Olle Ludvigsson, verkstadsklubbens ordförande, som har varit med i Volvos fackklubb ända sedan Gyllenhammars tid, konstaterar att även om det är en sorglig dag verkar det som att Maud Olofsson äntligen har insett allvaret i situationen.
- Även om det ser mörkt ut just nu är jag en sann optimist och tror på Volvo som ett starkt varumärke även i fortsättningen, säger han.
