Förberedelserna inför höstens avtalsrörelse är i gång. Både facken och arbetsgivarsidan förbereder sina kommande avtalskrav i interna processer. Den förra avtalsrörelsen genomfördes i djup lågkonjunktur, i skuggan av efterkrigstidens största BNP-ras. Resultatet blev historiskt låga löneökningar, som statliga Medlingsinstitutet konstaterat.

Nu går ekonomin på högvarv och facken laddar för revansch. Tillväxten måste synas också i medlemmarnas plånböcker, krävde tjänstemannafacket Unionen tidigare i veckan.

Den tongivande arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringsliv träder nu fram med en första positionering. Christer Ågren, vice vd och högste ansvarig för arbetsgivarfrågorna, tillbakavisar ”allt snack om revansch”.

– Revansch för vad? Vi har klarat varje år under krisen med reallöneökningar, vi har fått en jäkla skjuts på tillväxten och en snabbare nedgång i arbetslösheten än någon hade räknat med. Det är något som facken stolt borde säga att de varit med och bidragit till. Eller menar de att allt är den borgerliga regeringens förtjänst?

Facken gick med på låga löneökningar under krisen, men nu rapporterar företagen om rekordhöga vinstnivåer igen. Är det inte pay-back-time då?

–Det är klart att läget är annorlunda. Men det gäller att pricka rätt nivå nu också. Tillväxten är stark, men först någon gång under 2011 är vi tillbaka på BNP-nivån från 2008. Arbetslösheten är fortfarande hög. Nu måste vi få avtal som ger bästa möjliga förutsättningar för fortsatt tillväxt och att vi får tillbaka så många jobb som möjligt, säger Christer Ågren.

Svenskt Näringsliv lyckades till stora delar sätta agendan i den förra avtalsrörelsen genom ett tidigt utspel med krav på centrala nollavtal. Så blev det inte, men löneökningarna hamnade långt under fackens utgångskrav. Nu försöker arbetsgivarna dämpa förväntningarna och den höga arbetslösheten är uppenbarligen ett tungt argument.

–Får vi krav som innebär att takten i nedgången av arbetslösheten minskar, genom att tillväxten inte hålls uppe, då tycker jag att det är en mycket märklig definition av solidaritet på arbetsmarknaden, säger Christer Ågren.

Ska de som har jobb se till att fler får arbete genom att hålla nere sina löner?

–Det handlar inte om att hålla ner, utan om hur mycket vi ska höja muren för dem som står utanför arbetsmarknaden. Vi håller med Långtidsutredningen. Den konstaterade att svensk lönebildning fungerar ganska bra, men att facken inte tar tillräckligt stor hänsyn till arbetslösheten och den långsiktiga konkurrenskraften i ekonomin.

Den förra avtalsrörelsen resulterade generellt i avtal med mer lokal lönebildning och färre individgarantier än tidigare. Lägstalönerna höjdes mindre än andra löner på flera områden. Det var framgångar för arbetsgivarna och nu vill Svenskt Näringsliv driva utvecklingen vidare.

–Vi vill gärna få bort individgarantierna på fler områden och ta ytterligare steg när det gäller lägstalönerna. De driver arbetslöshet. Det måste finnas en arbetsmarknad för grupper med låg konkurrenskraft. På en del områden är lägstalönerna uppenbarligen för höga. Wanja Lundby-Wedin vill höja lägstalönerna för att få bort alla enkla jobb. Det är att döma människor till utanförskap, säger Christer Ågren.

Även finansminister Anders Borg har pekat ut lägstalönerna som ett problem. Vad betyder det stödet?

–Ju fler som ser det här desto bättre. Bevisbördan blir högre för den som vill ta bort alla enkla jobb i ett land med till exempel hög flyktinginvandring.

Långtidsutredningen har lämnat ett brett underlag till regeringen. På en punkt hoppas Christer Ågren på förslag redan till vårbudgeten och det är att Arbetsförmedlingen avregleras.

–Jag skulle vilja se alternativa förmedlingar i Sverige. Arbetsförmedlingen klarar inte av att leverera det företagen behöver. Matchningen skulle kunna vara mycket bättre.

Christer Ågren påpekar att arbetsmarknadens parter avsätter miljarder för egna omställningsavtal som ger uppsagda hjälp att komma vidare till nya jobb.

–Det här är en av Arbetsförmedlingens kärnuppgifter. Men Arbetsförmedlingen duger inte åt aktörerna på arbetsmarknaden. Jag tycker inte det är bra att de svagaste grupperna på arbetsmarknaden har en förmedling som alla andra ratar, säger han.

LO-förbunden fortsätter att tappa medlemmar. Men Christer Ågren försäkrar att han inte applåderar att motståndaren försvagas.

–De sitter fast i gamla tankebanor som gör att de inte känns relevanta för sina medlemmar. Det blir inte med automatik lättare för oss med en fackförening som går baklänges in i framtiden. Tvärtom blir det svårare om allt större grupper anställda står utanför och inte är representerade, säger han.