Lars E O Svensson vill att styrräntan är 1,75 procent om tre år, inte 3,8 procent som Riksbankens majoritet vill.

Han var också emot den senaste räntehöjningen från 0,50 till 0,75 procent.

Kollegan i direktionen, Karolina Ekholm, röstade för höjningen men vill också ha en lägre ränta de närmaste åren på grund av den tveksamhet som finns om den globala konjunkturen.

För Lars E O Svensson är det ”självklart” att välja en ränta och en ränteprognos som ligger klart lägre än den som direktionens majoritet på fyra ledamöter valt eftersom den ger bättre måluppfyllelse.

– Våra prognoser för KPIF-inflationen ligger under målet större delen av perioden och resursutnyttjandet är lågt. Om räntebanan ligger lägre får vi då en bättre måluppfyllelse.


Med andra ord betyder en lägre ränta fler i arbete och en inflation som ligger i nivå med målet 2 procent. Den underliggande inflationen, där den direkta effekten av ränteförändringar på boendekostnader tas bort, kallas på riksbankska för KPIF-inflationen.

Lars E O Svensson har upprepade gånger bett sina kolleger i direktionen förklara varför de inte håller med, han har bett dem peka på felaktigheter i sitt eget resonemang. Svaren har uteblivit.

– Jag skulle gärna se att vi mer utförligt i direktionen diskuterade olika alternativa räntebanor och deras fördelar och nackdelar. Jag saknar den diskussionen. Det vore också en viktig del av transparensen.

Han påpekar att även finansutskottet uttalat att det vore önskvärt att Riksbanken mycket tydligt redovisar varför olika penningpolitiska beslut tagits eller inte tagits.

– Jag är förvånad över oenigheten kring vissa saker som borde vara självklara, till exempel att man inte ska höja räntan när prognosen för inflation och resursutnyttjande ligger för lågt.

Lars E O Svensson har blivit beskylld för att vara en akademisk teoretiker som gömmer sig bakom sina modeller och forskningsrapporter. Inte minst när han, mitt under finanskrisen, ville ha nollränta och förde en diskussion om att ha en negativ ränta.

– Jag ser ingen motsats mellan teori och praktik. Penningpolitik ska inte styras av hjärnspöken utan av fakta och analys.


Vid senaste räntemötet tog Lars E O Svensson upp problemet med att Riksbankens ränteprognos ligger klart över marknadens förväntningar.

– Om marknaden plötsligt skulle tro på Riksbankens räntebana skulle ränteförväntningarna stiga rejält. Det skulle betyda en kraftig ökning av tre- och femåriga marknadsräntor och en betydligt starkare krona vilket skulle strypa uppgången i ekonomin och exporten.

Lars E O Svensson pekar på ett helt grundläggande faktum. Svensk ekonomi krympte med 8 procentenheter under krisen. Sedan har tillväxten inneburit att hälften har återtagits.

– Men det är mycket kvar att ta igen.

Det är också skälet till att det behövs en stimulerande politik framöver.


Lars E O Svensson menar att Riksbankens ränteprognos kan lida av ett nivåfel. Vid varje möte diskuteras räntan utifrån förra mötets räntebana och sedan görs en revidering upp eller ned. Då riskerar fel att läggas till fel.

– Den förra räntebanan får inte okritiskt tas som utgångspunkt. Varje räntebeslut bör stå för sig själv och inte luta sig mot det föregående.

När räntorna är så onormalt låga som idag stämmer inte modellerna lika bra. Det måste man inse, menar Svensson.

– Har man som jag undervisat och forskat i makroekonomi har man också lärt sig när modellerna är som bäst och som sämst. Under onormala tider fungerar de sämre.

Trots att kollegerna inte verkar vilja lyssna på hans argument har han inte tröttnat på att sitta i direktionen.

– Inte en minut har jag ångrat att jag tog jobbet. Det var en utmaning som jag inte kunde säga nej till. Jag fick chansen att omsätta 15 års forskning i praktiken.

Alla sex ledamöterna har ett individuellt ansvar att fatta oberoende beslut och motivera dessa.

– Min uppgift är att göra som jag gör och fortsätta med det.