Vem vill förbjuda köp när börsen rusar?

Tänk er följande nyhetsflash och därpå kommande händelseförlopp: ”Finansinspektionen förbjuder alla aktieköp.” Efter ännu en febrigt euforisk vecka på börsen har läget blivit ohållbart. Allt fler börsbolagschefer ropar på kraftfulla åtgärder.

–Den här kursuppgången är helt omotiverad, säger en smått desperat Michael Wolf, vd på Swedbank vars aktie rusat 25 procent på en vecka.

Finansmarknadsminister Mats Odell kallar till presskonferens och ger i sin allra ministermyndiga ton det unika beslutet sitt fulla stöd. ”De spekulanter som nu driver upp priserna till oansvariga nivåer hotar stabiliteten i det finansiella systemet”, förklarar han.

Beskedet innebär att Sveriges hundratals aktiefonder och pensionsbolag måste sluta spekulera i en börsuppgång. Att låna till aktieköp förbjuds tillsvidare och all handel med optioner eller andra instrument som kan bidra till att driva upp priserna stoppas.

Samtidigt undersöks vilka möjligheter som finns att begränsa handel med räntepapper som spekulerar i kraftigt förbättrade svenska statsfinanser och stärkt kreditvärdighet.

”Det här handlar om att skjuta ned de finansvärldens gamar vars enda syfte är att försöka driva upp kurserna och tjäna snabba pengar”, förklarar socialdemokraternas Thomas Östros.

Ovanstående scenarioär förstås helt påhittat. Ändå har det nyligen hänt i Europa. Fast tvärtom.

Under den gångna veckan beslutade Grekland att förbjuda blankning, det vill säga spekulation i fallande aktiekurser, under två månader.

Tidigare i vår, när Greklands gigantiska kris bröt ut var det samma visa. Då ville EU, påhejat av bland andra Tysklands Angela Merkel och Frankrikes Nicolas Sarkozy, utreda ett möjligt förbud mot handeln med credit default swaps, de försäkringar mot att en långivare ställer in betalningarna som indikerar risknivåer i olika länder och påverkar räntan.

Resonemanget går ut på att det är ondsinta finanshyenor som ligger bakom Greklands låneknipa, inte det faktum att landets politiker inte kan hålla koll på intäkter och utgifter.

Blankning, att sälja lånade aktier i hopp om att köpa tillbaka dem till en lägre kurs, ses ofta som någon slags finanskannibalism. I själva verket är det samma slags spekulation som att köpa en aktie, men åt andra hållet.

I det ena fallet tror du att aktien ska falla, i det andra att den ska stiga. Det kallas marknadsekonomi. Efter Lehman Brothers krasch infördes blankningsförbud i 30 länder. I Sverige, som avstod, var det sargade Swedbanks ordförande Carl Eric Stålberg en av påskyndarna för ett sådant förbud.

En stor studie av forskarna Alessandro Beber och Marco Pagano har visat att stoppet för blankning inte dämpade kursfallet i de aktuella aktierna. Kanske bidrog det ännu mer till raset, enligt forskarna.

Dessutom minskade handelsvolymen kraftigt. Det spädde bara på paniken. Det var svaga och misskötta banker som var problemet. Inte blankningen.

En annan studie av kreditinstitutet Fitch i veckan visade att handeln med grekiska cds-papper tog fart redan sommaren 2009, när grekiska räntor fortfarande sjönk och allt såg lugnt ut på ytan. Spekulanterna drev alltså inte på krisen, de såg den komma och tog skydd i god tid. Cds-kontrakt köps inte bara av hedgefonder, utan också av pensionsfonder och andra placerare vars uppgift är att rädda sina kunders pengar.

Att antalet osunda företeelser på finansmarknaden är lika många som regndropparna en normalsvensk sommar kan nog många skriva under på. Det krävs tuffare regler och bättre insyn för att om möjligt tygla det monster som den globaliserade finanshandeln skapat. Men det duger inte att bara att skylla på marknaden när den inte gör som man vill. Eller ännu värre, sätter fingret i de egna misstagens sår.

En omotiverad uppgång kan vara nog så farlig som en nedgång.

Var höll förbudsivrarna hus när spekulanterna i åratal pumpade upp en jätteballong som gjorde det möjligt för publicitetskåta politiker att skryta om sina överskott, börs-vd:ar att rulla sig i optionsmiljoner och vanligt folk i Europa att köra upp den alldeles för dyra leasingbilen till uppfarten på det alldeles för högt belånade huset?

Det är bara en fråga.