Den 4 juni är det exakt 20 år sedan hundratals oppositionella studenter massakrerades vid Himmelska Fridens torg i Peking.

Minnet av det tragiska dramat är fortfarande mycket känsligt i Kina, även om många nu bara har dimmiga eller tillrättalagda uppfattningar om vad som hände 1989. Men numera är det snarare ekonomin än demokratikrav som står i fokus. Det har oftast varit korruption, lokala ekonomiska missförhållanden eller marktvister som utlöst protester på senare år. För att inte tala om kritiken mot att så många skolor rasade samman i jordbävningen i Sichuan förra året.

Grogrunden för missnöje har fått näring av höstens plötsliga exportkollaps, och den våg av fabriksstängningar som snabbt gjorde tiotals miljoner kineser arbetslösa. Att dessutom miljontals nyexaminerade studenter har svårt att hitta jobb har ökat laddningen i läget, och rapporter om incidenter vid olika universitet har cirkulerat.

Samtidigt följer omvärlden spänt hur det går med vändningen i Kinas ekonomi. När nästan alla andra stora draglok i världsekonomin spårat ur spelar Kina en kanske viktigare global roll än någonsin.

Kinas officiella tillväxt blev drygt 6 procent första kvartalet och regeringen räknar nu med att nå en BNP-ökning på 8 procent för 2009 som helhet. Flera internationella bedömare har också höjt sina prognoser och lagt sig nära den bedömningen.

Kontrasten mot 1989 är stor. Sedan dess har Kinas BNP och betydelse för den globala ekonomin ökat flera gånger om. De allra flesta kinesers levnadsstandard är nu vida bättre än för 20 år sedan. Kina har blivit världens tredje största ekonomi, och landets andel av den globala varuexporten har ökat från någon enstaka procent (ungefär som Sverige) till över 9 procent.

Språnget har varit enormt: Kinas export gav drygt 180 miljarder dollar 1997 och mer än 1 200 miljarder 2007. Därmed är Kina på väg att ta över Tysklands position som världens största exportland.

Efter krossandet av oppositionen 1989 drog många länder och företag ned på sina ekonomiska förbindelser med Kina en tid. Att göra något liknande nu skulle vara mycket svårare eftersom så många är så djupt invävda i Kinas affärer och kinesernas inflytande bara tycks växa runt jorden, exempelvis genom en ström av nya avtal med länder i Asien, Afrika och Latinamerika.

Kanske blir världskrisen det tillfälle då Kina väsentligt stärker sin globala ekonomiska makt, när västvärlden är försvagad.

Men frågan som allt fler nu ställer är hur starkt Kina egentligen är internt, och om krisbekämpningens investeringstunga upplägg riskerar att förstärka inre brister i landet. Många oroar sig för att bankernas snabbt ökade utlåning kan bädda för en våg av nödlidande krediter längre fram.

Analysen av hur det går är inte helt entydig. Så här ser några av inslagen i den aktuella bilden ut:
• Regeringens plan att mobilisera totalt 4 000 miljarder yuan (en yuan är drygt en krona) i stimulansåtgärder fördröjs därför att lokala myndigheter inte klarar sin del av paketet, varnade Kinas riksrevision nyligen. Staten är på god väg att leverera sin del på 1 200 miljarder yuan, men resten ska finansieras av lokala myndigheter, statsägda företag och privata företag.

• Floden av nya banklån är enorm - under årets fyra första månader uppgick bankernas nyutlåning till 5 200 miljarder yuan. Bankerna domineras fortfarande av staten, och den rekordstora kreditexpansionen sker på regeringens kommando.

• Investeringarna ökar frenetiskt, pådrivna av stimulanspaketet. De steg med drygt 30 procent under årets fyra första månader jämfört med samma period i fjol, och då har ändå Kina i många år haft en extremt hög investeringsnivå.

• Börskurserna har återhämtat sig kraftigt i år och stigit med nästan 50 procent sedan de var som lägst i november. Utvecklingen i maj har dock varit litet blandad.

• Inköpscheferna i tillverkningsindustrin ser ut att räkna med bättre tider, eftersom inköpschefsindex har stigit över 50. I mars låg det på 52,4 och i april fortsatte det upp till 53,5.

• Kraftförbrukningen minskar fortfarande. I april var den nästan 4 procent mindre än ett år tidigare, och det är ett mått som regeringen följer noga eftersom industrin spelar så stor roll i landets ekonomi.

• Exporten är fortfarande svag. Den var 23 procent mindre än i april förra året, vilket var oväntat dåligt och sämre än i mars. Lika kraftigt föll också importen, vilket signalerar svag konsumtion och att många tillverkare ännu dröjer med att ta in utländska komponenter till sina fabriker.

Raset i utrikeshandeln driver nu Kina och andra asiatiska länder att försöka minska sitt exportberoende. "Kina ombalanserar sin ekonomi genom att fokusera mer på inhemsk konsumtion än export för att uppnå sitt tillväxtmål", har premiärminister Wen Jiabao sagt. Därför är stimulansåtgärderna inriktade på hemmamarknaden, med tonvikt på investeringar i infrastruktur och åtgärder för att stärka medborgarnas sociala trygghet och därmed stimulera till ökad konsumtion.

Slutsatserna av alla aktuella signaler varierar, även om det verkar uppenbart att Kinas tillväxt ökar farten igen. Men många ekonomer undrar hur hållbar den vändningen kan bli. En del hoppas att tillväxten nu svänger upp för gott, medan andra oroar sig för att Kina går in i en ny tillväxtsvacka när stimulanseffekterna klingar av.

– Det finns en risk att årets styrka lånas från tillväxt som annars skulle inträffa nästa år. Det är för tidigt att säga att Kina är inne i en V-formad återhämtning. Jag tror snarare att kurvan kommer att likna bokstaven W, säger Morgan Stanleys Asienchef Stephen Roach.

Men egentligen är den mer intressanta frågan inte när det vänder utan hur stimulanserna satts in och vilka effekter de får, framhåller Sveriges ambassadör i Peking, Mikael Lindström.

– I början av finanskrisen gick regeringen in snabbt och stödde mest stora, statliga företag. Det såg ut som en återgång till en äldre politik, och det har diskuterats mycket i Kina, säger Mikael Lindström.

– Nu diskuterar man mest bankernas snabba ökning av utlåningen. Den förskräcker många ekonomer som oroas av att den kan leda till en stor mängd nödlidande lån.

Enligt Mikael Lindström inriktades även tidigare stimulanspaket mot slutet av 1990-talet mycket på infrastruktur. Det var satsningar som i det stora hela blivit uppskattade "även om det blev en del motorvägar som fortfarande är ganska tomma på trafik." Men de paketen kopplades mer tydligt med ekonomiska reformer och inträdet i Världshandelsorganisationen, framhåller han.

– Nu undrar många om man har för stor tilltro till vägar och annan infrastruktur, alltså att åtgärderna är för fantasilösa, i stället för att utveckla en bättre fördelning av resurserna.

Men paketet innehåller också utbyggnad av bashälsovård, bättre stöd för utsatta grupper, sänkta utbildningsavgifter, miljöåtgärder och stora satsningar på järnväg som kan minska belastningen på klimatet, tillägger Mikael Lindström.

Totalt sett finns det ändå många frågetecken, sammanfattar han.

– Det är mycket pengar som används, men blir de rätt använda? I det långa loppet måste Kina hitta en annan tillväxtmodell. Man kan inte bara leva på export till USA och Väst, säger Mikael Lindström.

Samma grundfråga ventilerades vid ett seminarium på Handelshögskolans Kinaforskningscentrum i Stockholm tidigare i maj. Där förklarade forskaren Yang Yiang från Handelshögskolan i Köpenhamn att den nu förda politiken mest inriktas på stimulanser till tunga, klassiska industrigrenar och fusioner mellan statsägda företag. Regeringen gynnar stora statliga företag, och "det är inga bra nyheter för mindre och medelstora företag" i den privata sektorn, sade hon.

Den Pekingbaserade svenske ekonomen Christer Ljungwall framhöll att hans egna forskningsresultat pekar på snabbt sjunkande effektivitet i bankernas fördelning av lån. Han såg flera problem i den aktuella kreditexpansionen, bland annat att det behövs bättre data för att veta vad som egentligen händer, "för det verkar som om lån som tidigare flyttats utanför balansräkningarna nu kommer tillbaka". Ett annat är att kreditexplosionen "kan hjälpa nu, men skapa nödlidande lån sedan".

Utan bättre riktade lån "krävs ännu mer investeringar för att skapa tillräckligt med jobb" i Kina, och dessutom löper bankerna risk att drabbas av enorma kreditförluster, varnade Christer Ljungwall.

Ekonomiprofessorn Lars Jonung framhöll att Kinas banksystem och finansliv måste liberaliseras, både för att få en effektivare fördelning av krediter och för att minska de ohållbara obalanserna i världen. En sådan liberalisering är dock "en riskabel historia", och här kan Kina dra läxor av finanskriserna i Skandinavien på 1990-talet, bland annat att det är bättre att ta flexibla och försiktiga steg som danskarna gjorde än att genomföra det mesta i en "stor smäll".

– Kina är för stort för att misslyckas. Om Kina drabbas av en djup kris blir det en internationell chock, säger Lars Jonung.