Sherron Watkin fick inget gensvar. När cirkusen väl var ett faktum och brevet några månader senare nådde medierna blev hon kallad ”Enrons visselpipa”. Enligt LA Times ska Sherron Watkin ha sagt att hon kände sig utstött av de övriga kollegorna, men valde att jobba kvar.
År 2010, i en av Sveriges största bankkrascher händer samma sak. Även här är det en kvinna som förgäves försöker blåsa i visselpipan. Inför en hel styrelse. Hon blir bortviftad som en irriterande fluga. Catharina Lagerstam har inte velat kommentera händelsen mer än ett glatt och tacksamt samtal till mig i måndags efter att SvD Näringsliv avslöjat händelsen. Om hon kände sig utstött av de övriga kollegorna kan vi bara spekulera i efter att styrelsens ordförande i ett första uttalande fick henne att framstå som vek i medierna efter hennes avgång.
Den här behandlingen av kvinnliga styrelseledamöter, som får en att bli illamående, berörde även Saabs vice vd Lena Olving i sitt sommarprogram i P1. Vad vi vet har hon inte suttit i en bolagsstyrelse som varit så nära företagskyrkogården. Men hade hon gjort det och känt till en allvarlig brist är det tveksamt om någon hade lyssnat.
Lena Olving berättar att männen tittar på henne med en blandning av förvåning och irritation när hon kommer med en problemlösning på ett styrelsemöte. 30 minuter senare presenterar någon man hennes förslag och hyllas som dagens hjälte.
Vi borde vara glada att bankerna, som anses ha relativt riskfulla verksamheter, ändå har bra kvinnorepresentation i styrelserna, sa någon.
Det hade vi ju gärna kunnat fira varje dag - om det inte var för att styrelserna uppenbarligen är fyllda med personer som slår dövörat till. Speciellt när en kvinna blåser i visselpipan.
