Tänk om det var ett misstag att låta Lehman Brothers gå omkull? Två år senare ingår sådana funderingar i analyser av vad som skedde i maktens korridorer i Washington och New York den här ödesdigra helgen.
Flera bedömare, som ekonomikrönikören Robert J Samuelson, noterar att ett par av nyckelfigurerna ändrat språkbruket. Dåvarande finansministern Henry Hank Paulson och då- och nuvarande centralbankschefen Ben Bernanke hävdade att det inte fanns något lagrum som gav dem möjlighet att ingripa.
Men i det material som släppts i samband med flera utredningar kan en del annat utläsas, som att en privat lösning var nära och att de ansvariga inte var villiga att pumpa in statliga pengar med tanke på all kritik de utsatts för efter Bear Stearns-insatsen på våren.
En flod av böcker och dokumentärer har kommit eller är på väg. Sista ordet är förmodligen inte sagt, även om nämnde Samuelson undrar ifall herrar Paulson, Bernanke och dåvarande Fed-chefen i New York och nuvarande finansministern, Tim Geithner, faktiskt städade upp något de själva hjälpt till att åstadkomma. Eller kanske inte, fortsätter Samuelson sedan, eftersom konkursen och paniken kan ha varit oundvikliga.
Den amerikanska investmentvärlden skakades i grundvalarna av Lehman-konkursen och alla de stora bankerna berördes mer eller mindre. Effekterna märks än i aktiehandeln, på kreditmarknaderna och i hela börsintroduktionssektorn. Antalet anställda på det som i dagligt tal kallas Wall Street minskade med runt 28000 från toppnivån i början av 2008. Men trots det förblir den totala personalstyrkan större än den var 2003, vidare har firmorna börjat anställa igen med erbjudanden om lönepaket som trots allt är ganska så feta. De här jobben är mycket viktiga för New York och såväl politiker som företagare i staden är glada över att vändningen kommit.
Karin Henriksson är SvD Näringslivs medarbetare i Washington.
