” Den svenska industrin växer igen”. Inköpschefsindex tog ett oväntat stort skutt uppåt i juni och la sig på en nivå som pekar på att industrin expanderar.

”Framtidstron på väg upp i Japan”. Konfidensindikatorn i den kvartalsrapport som speglar stämningsläget i det japanska näringslivet–Tankanrapporten–har för första gången på två och ett halvt år stigit.

”Oväntat starkt andra kvartal på världens aktiebörser”. Dow Jones industriaktieindex på New Yorkbörsen gick upp med nästan 30 procent från det 12-årslägsta som noterades den 9 mars.

Tre lite slumpvis utvalda rubriker ur den senaste tidens internationella näringslivs-nyhetsflod som har ett gemensamt: De är exempel på vad den amerikanske centralbankschefen Ben Bernanke för ett par månader sedan betecknade som ”gröna skott”. Det är små, men positiva signaler om de ekonomiska utsikterna i det mest kompakta konjunktur- och finansmarknadsmörker som sänkt sig över världen sedan 1930-talet.

Det värsta verkar snart vara över. Världskonjunkturen ser ut att åtminstone vara på väg att bottna. Konjunktursignalerna är inte längre entydigt negativa.

En mycket försiktig ”optimism-trots-allt” har börjat sprida sig. Det gäller inte minst på aktiemarknaden som brukar ligga några kvartal före den reala ekonomin. Börskurserna ligger visserligen fortfarande långt under de nivåer som noterades förrförra sommaren, innan finanskrisen blossade upp. (I Stockholm drygt 35 procent).

Men andra kvartalet innebar ändå en rejäl återhämtning. I procent räknat var uppgången på de globala börserna den största på 20 år, visar en sammanställning som gjorts av Financial Times.

(Fast man bör också minnas att börsen inte är ofelbar som prognosmakare. Som ekonomipristagaren Paul Samuelson uttryckt det: ”Wall Streets index har förutspått nio av de senaste fem recessionerna”).

De ökade förhoppningarna–eller åtminstone en minskande oro–får också ett visst stöd från två tunga, globala prognosmakare: Internationella Valutafonden (IMF) i Washington och Paris- baserade OECD. I färska rapporter har de justerat upp sina förutsägelser för världsekonomin en aning vad gäller såväl 2009 som 2010.

”Det ser ut som om vi kan undvika det allra värsta scenariot. Och även om den kommande återhämtningen blir långsam innebär den ändå en stor framgång för de ekonomisk-politiskt ansvariga”, kommenterar OECD:s tillförordnade chefsekonom Jörgen Elmeskov.

Kina har tagit täten i återhämtningen. Och bland de stora industriländerna verkar USA bli först in och först ut ur recessionen. BNP väntas ge plussiffror igen under andra halvåret i år. Däremot släpar Euroland efter. Där finns ännu inga ”tydligt synbara tecken på en annalkande återhämtning”, konstaterar OECD som exempelvis spår att Tyskland bara långsamt återhämtar sig under nästa år.

Detta har på nytt satt fart på ”bokstavsleken” bland konjunkturekonomerna. Frågan är: Vilken form får återhämtningen?

Alla hoppas på ett V: Att uppdämda behov och efterfrågan leder till att tillväxten skjuter ordentlig fart igen när recessionstrycket väl släpper.

Så brukar det vara. Enligt Bloomberg har exempelvis USA under de sju senast föregående recessionerna haft en genomsnittlig BNP-ökning på 4 procent under första återhämtningsåret.

En så stark utveckling är det dock få prognosmakare som vågar hoppas på den här gången, då lågkonjunkturen drivits fram och ackompanjeras av en internationell finanskris utan motstycke i modern tid.

Finanskrisen har visserligen lättat en del som en följd av de gigantiska räddningsoperationer som satts in av Federal Reserve och andra centralbanker.

Men banker, investmentbanker och finansaktörer främst i USA och Europa sitter fortfarande på berg av ”skämda värde- papper” som kan ge potentiella förluster på hundratals miljarder dollar. Innan den bilden klarnat lär banksystemet fortsätta att hålla nere sin utlåning och därmed bromsa återhämtningen.

Det har gjort att många bedömare istället ser framför sig en U-formad konjunkturbana.

Den innebär att det visser- ligen slutar att bli sämre. Men i industriländerna ligger ekonomierna kvar och stampar på dagens låga nivå under åtskillig tid framöver innan det börjar bli bättre igen.

”Den kommande återhämtningen blir troligen svag och skör. Och de negativa ekonomiska och sociala konsekvenserna av krisen blir långvariga”, varnar OECD. Till saken hör också att sysselsättningen släpar efter. Arbetslösheten väntas fortsätta att stiga i de flesta länderna även under nästa år även om BNP-kurvorna pekar uppåt. OECD spår en tvåsiffrig arbetslöshet såväl i USA som i Sverige och EMU-blocket under år 2010.

En W-formad konjunkturbana är ett annat mardrömsscenario med historiska paralleller: En ”falsk återhämtning” som avbryts av en ny djupdykning innan ekonomierna kan få ett fastare fotfäste igen.

Det är precis vad som skedde under 1930-talets depression i USA. Krisåren 1929–1933 följdes av fyra goda år innan det på nytt rasade och arbetslösheten sköt i höjden 1937–38. Och det upp- repades i Japan under 1990-talet.

Vad som skedde då var att de ekonomisk-politiskt ansvariga stramade åt för tidigt. De tog tillbaka en del av de finans- och penningpolitiska stimulansåtgärderna när ”gröna skott” började synas i ekonomin. Det ströp på nytt konjunkturen.

”Med den gryende återhämtningen förhoppningsvis i sikte vore det lockande att lätta lite på de extraordinära (stimulans)insatser som gjorts de senaste nio månaderna. Lockande men fel” skriver OECD-ekonomerna.

På lite sikt finns det också gott om frågetecken om vilken global ekonomi som kommer att framtona när läget stabiliseras.

För världen blev ”tillväxtbortskämd” under de nästan 30 år som föregick nuvarande kris. Det var en period som karaktärisera- des av låg inflation och ständigt god tillväxt med två grunda och korta recessioner (1990–91 och 2001), som av ekonomerna döptes till ”den stora moderationen”.

Det finns dock inget som säger att vi får se en upprepning av de gyllene tiderna. Det kan lika gärna bli som de dryga åren 1960–1982, då världsekonomin stördes av fem recessioner.