Det var Brasiliens finansminister Guido Mantega som eldade på diskussionen när han i slutet av september sade att ett ”valutakrig” brutit ut i världen.
Så starka ord använder finansministrar sällan offentligt, men Mantega återspeglade stämningar på många håll. Enligt Mantega är nu den brasilianska valutan övervärderad, trots flera försök att hejda utvecklingen.
Sedan dess har den globala debatten blivit allt hetsigare. Flera länder anklagas för att med olika metoder försöka hålla nere sina valutor för att stärka sin globala konkurrenskraft. Det handlar inte bara om Kina utan även om exempelvis Sydkorea, Taiwan och Brasilien.
Många tillväxt- och utvecklingsländer klagar samtidigt över att USA driver upp deras valutor genom sin svaga dollar och genom att Federal Reserve för en extremt lös penningpolitik med rekordlåga räntor och ”kvan- titativa lättnader” som öser ut massor med likviditet.
Fronterna i valutadebatten är många:
•USA fortsätter att kritisera Kina för att den kinesiska valutan stiger för sakta mot dollarn. Men sedan början av september har dock yuanen stigit 2 procent mot dollarn, vilket är en ganska snabb förändring.
•Kina har gått till motangrepp genom att kritisera penningpolitiken i USA och andra tungt skuldsatta västländer för att driva igång kapitalflöden som hotar att destabilisera många andra länder.
•Japan kämpar vidare med att försöka bromsa yenens uppgång mot dollarn och flaggar för nya ingripanden på valutamarknaden. Uppgången mot dollarn innebär också att yenen även har stigit mycket mot den kinesiska yuanen.
•Euron har stigit påtagligt mot både dollarn och den kinesiska yuanen de senaste månaderna, efter den nedgång som präglade första halvåret. Det upplevs som en belastning av många europeiska exportföretag.
•Många tillväxt- och utvecklingsländer känner sig klämda av den sjunkande dollarn, och därmed även av Kina eftersom yuanen i stort sett följt med dollarn ner i kurs.
Valutagrälen präglade såväl toppmötet mellan EU och Asien i Bryssel för drygt tio dagar sedan som årsmötet för Internationella valutafonden (IMF) i Washington förra veckoslutet. Vid båda dessa möten använde också Kina en ovanligt högröstad argumentation.
I Bryssel var det premiärminister Wen Jiabao som markerade den nya kinesiska tonen. Han manade EU att inte pressa Kina till någon stor höjning av växelkursen på yuanen.
–Då skulle många av våra exportföretag behöva stänga och migrantarbetare tvingas tillbaka till sina byar. Om Kina drabbas av social och ekonomisk oro skulle det bli en katastrof för världen, varnade Wen.
Vid IMF-mötet i Washington kritiserade centralbankschefen Zhou Xiaochuan sedan fokuseringen på valutakurser. Enligt honom har flera av de mest utvecklade länderna utsatt de framväxande ekonomierna för svåra utmaningar genom att fortsätta med ”extremt låga räntor och okonventionell penningpolitik”.
USA har i många år kritiserats för sina stora underskott i utrikeshandeln, de offentliga finanserna och det inhemska sparandet. Till det läggs nu alltså klagomål mot den stimulanspolitik som USA och andra försvagade västländer ännu driver efter finanskrisen.
Många marknadsbedömare framhåller att de aktuella problemen till stor del hänger ihop med obalanserna som följer av att många etablerade industriländer har en så trög ekonomisk återhämtning och låga räntor samtidigt som en rad tillväxtländer har en stark efterfrågan. I en färsk analys från investmentbanken Morgan Stanley framhålls att detta driver iväg sådana strömmar av kapital till tillväxtländerna att de har svårt att bemästra inflödena.
I detta läge har alltså valutorna blivit en stridsfråga som försvårar globalt samarbete. Enligt IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn är viljan att samarbeta inte längre lika stark som under finanskrisens höjdpunkt.
–Valutakrig kan vara ett för starkt ord, men faktum är att länder som försöker finna egna lösningar på ett globalt problem verkligen är ett hot mot återhämtningen, sade Strauss-Kahn vid IMF-mötet.
Och den senaste veckan har utspelen fortsatt.
I onsdags riktade exempelvis Japans premiärminister Naoto Kan skarp kritik mot Sydkorea och Kina för att inte agera ”ansvarsfullt” och följa gemensamma globala regler. Enligt den japanske finansministern Yoshihiko Noda kan Sydkoreas roll som årets ordförande i G20 bli ”allvarligt ifrågasatt” eftersom landet intervenerat vid flera tillfällen för att hålla nere kursen på sin valuta. Sedan krishösten 2008 har den koreanska wonen sjunkit med över 20 procent mot yenen.
Och i torsdags varnade Tyskland, världens näst största exportnation, att valutakrigen kan utlösa handelskrig – en oro som många nu delar. På besök i Kina sade den tyske ekonomiministern Rainer Brüderle att kineserna bär en stor del av ansvaret för att hindra motsättningarna om valutorna att eskalera till handelskonflikter.
Även i USA:s kongress växer nu kritiken mot Kina igen. Samtidigt har dock USA:s finansminister Timothy Geithner delvis försökt lugna stämningarna. Å ena sidan fortsätter han att starkt efterlysa en flexiblare kinesisk valuta, men han uttrycker också förståelse för att Kinas beslutsfattare har en komplicerad situation att klara av. Nu väntar alla på om Geithners finansdepartement ska stämpla Kina som ”valutamanipulatör”.
Läget fortsätter att vara laddat. Nästa försök att nå något slags global samsyn är det toppmöte som G20 ska hålla i Seoul den 11–12 november. Men många bedömare tvivlar på att G20 kan övervinna sin splittring till dess.
