I juli var stålproduktionen i Sverige 97 procent lägre än samma månad 2008. Jämfört med denna exempellösa bottennotering kan det rimligtvis bara gå åt ett håll, nämligen uppåt.

En förbättring från låg nivå innebär inte att de goda tiderna finns bakom hörnet. Det ekonomiska ras som på allvar startade för ett år sedan saknar motsvarighet i intensitet. I ett slag gick luften ur världsekonomin och industriproduktionen störtdök.


Redan efter årsskiftet vände det uppåt i Kina och på några andra håll i Asien. Det har hjälpt producenter av metaller och kol upp ur vågdalen. LKAB har fått order efter en tyst kundvår.

Den väldiga kinesiska satsningen på infrastruktur ger däremot ingen draghjälp åt svensk industri. Vår export till Kina och Asien var för övrigt blygsam även före krisen. Exporten koncentreras till EU, Norge och USA.

På kontinenten har skrotningspremier stabiliserat den viktiga bilindustrin. Det är tillverkare av mindre bilar som har fått ett rejält handtag. Svenskbaserade bilmärken har inte gynnats särskilt och läget för Saab är förtvivlat efter försäljningskollaps i Europa och USA.


Tre svenska konjunkturrapporter på tisdagen gjorde samstämmigt bedömningen att konjunkturbotten är nådd. Efter ett förskräckligt 2009 går det uppåt.

Mest optimistisk är Erik Pensers chefsekonom Sven-Arne Svensson som tror på hyfsad tillväxt redan nästa år. Mest dämpad är statliga bostadsinstitutet SBAB medan den tyngsta prognosmakaren i form av Svenskt Näringsliv med chefsekonom Stefan Fölster, hamnar någonstans mittemellan.


Att arbetslösheten fortsätter att stiga är alla överens om. Den blir minst 10 procent 2011 och en halv miljon kommer att stå utanför arbetsmarknaden. Hårdast drabbas tillverkningsindustrin där utslagningen fortsätter.

Svenskt Näringsliv bedömer att industriproduktionen minskar med 16 procent i år. Detta efter en nedgång på drygt 3 procent 2008 med ett uselt andra halvår.

2011 blir det bättre fart med ökad industriproduktion på närmare 6 procent. Eftersom kapacitetsutnyttjandet har fallit starkt behövs emellertid få investeringar. Återhämtningen i sysselsättningen kan bli begränsad när företagen vill öka en produktivitet som sänkts då efterfrågan avstannade.


Bakom abstrakta BNP-siffror och minskad industriproduktion finns en växande men ojämnt fördelad välståndskris. De som har jobbet kvar kan med sänkta skatter, rekordlåga räntor och nollinflation få det bättre mitt i krisen.

Arbetslösa, och många pensionärer, kommer däremot att pressas när djup nedgång avlöses av trevande återhämtning. Att botten kan vara nådd blir en väldigt klen tröst för många.