Vad händer om...

1) Papandreou vinner förtroendeomröstningen?

Då kan regeringen genomdriva de omfattande besparingspaketen, som ska ge 28 miljarder euro och göra de planerade försäljningarna av statlig egendom och statligt ägda företag, vilka sammanlagt ska kunna ge 70 miljarder euro. Därmed är emellertid knappast problemen lösta eftersom det är just dessa åtgärder som de våldsamma demonstrationerna runt om i landet vänder sig emot. Protesterna riskerar snarast att öka. Man kan möjligen säga att regeringen Papandreou behåller parlamentets förtroende men tappar väljarnas.

Möjligheterna att regeringen överlever förtroendeomröstningen ökar, paradoxalt nog, ju djupare krisen blir eftersom frondörerna, som hotar att fälla regeringen, besinnar sig och inser att man riskerar att hamna ur askan in i elden.

2) Papandreous regering faller och det blir nyval?

Ett nyval kan genomföras först tidigast om en månad. När nyvalet genomförts ska en ny regering sättas samman och det är den nya regeringen som ska försöka omförhandla lånevillkoren i de existerande lånepaketen och det är en process som kan ta lång tid. Problemet är att Grekland varken har tid eller pengar att genomföra den processen. Pengarna beräknas vara slut någon gång i juli

Därmed är krisen akut. Eftersom den grekiska staten inte kan fullfölja sina betalningsåtaganden vare sig mot de offentligt anställda, som utgör 20 procent av den totala arbetskraften i Grekland, pensionärer eller utländska långivare. Men förutom det är den grekiska officiella arbetslösheten redan i dag 16 procent och arbetslösheten bland de som ännu inte fyllt 25 år är drygt 40 procent.

3) Grekland ställer in betalningarna på sina lån?

Det innebär i praktiken at Grekland begär sig självt i konkurs. Alla statspapper blir värdelösa och samtliga kreditgivare blir tomhänta. De grekiska bankerna tvingas i konkurs eftersom de är de som har de största innehaven av grekiska statspapper. Staten slutar också att betala löner och pensioner till sina egna medborgare. Kort sagt riskerar man ett nationellt kaos genom att ensidigt ställa in betalningarna.

Men ur grekisk synvinkel är det lika illa att det kan bli svårt att rekonstruera den grekiska ekonomin. Vem vill låna ut nya pengar till ett land som just gått i konkurs?

Förutom skulderna till de grekiska bankerna är den grekiska staten skyldig franska banker omkring 53 miljarder euro, och tyska banker har fordringar på omkring 34 miljarder euro. Vad som skulle hända i de bankerna beror antagligen på viljan hos respektive regering att ersätta de grekiska statsåtagandena med egna.

4) Förhandlingarna om nya nödlån strandar?

Det är trots allt det minst sannolika av de många katastrofscenarierna. Alla är medvetna om att problemen måste lösas på ett eller annat sätt. Att helt enkelt avbryta låneförhandlingarna vore som att avbryta undsättningen av ett fartyg i sjönöd bara för att man inte kan komma överens om ersättningen. Det låter sig inte göras av rent humanitära skäl.

I dag pågår ett ganska osmakligt blame-game inte minst i den europeiska bankvärlden där de grekiska problemen utmålas som utslag av en nationell lättja och generösa pensionsvillkor. De privata långivarna, med bankerna i spetsen försöker med hot lägga över problemen till EU och medborgarna i sina egna hemländer. Under de närmaste två åren förfaller grekiska statslån till ett sammanlagt värde av nära 100 miljarder euro till betalning.

5) Grekland tvingas lämna euron?

Att Grekland lämnar eurosamarbetet och återinför en nationell valuta är detsamma som en nedskrivning av lånen. Det är ett scenario som man diskuterat på allvar, men förkastat, delvis eftersom det är ett erkännande av att det nuvarande valutasamarbetet är feltänkt redan från början. Att de ekonomiska förutsättningarna skiljer sig stort mellan euroländerna är ingen nyhet utan var ett av skeptikernas främsta argument mot euron under 1990-talet när valutaunionen planerades.

Ur grekisk synvinkel anses det att det vore en befrielse att komma ur eurosamarbetet eftersom det skulle ge möjlighet att styra ränta och valuta.

En ensidig nedskrivning av skulderna, som en ny grekisk valuta skulle innebära, skulle dock drabba de utländska långivande bankerna och därmed sätta hela det finansiella systemet i gungning precis som om låneförhandlingarna skulle spricka eller Grekland gjorde statskonkurs.

6) Hela eurosamarbetet spricker?

Eurosamarbetet är i första hand ett politiskt projekt och faktiskt inte avhängigt av de akuta grekiska problemen. Euron är stark för att den politiska viljan att fullfölja projektet finns där och än så länge har euron stöd i den styrande europeiska politiska klassen.

Däremot kan den grekiska krisen orsaka oenigheter mellan euroländerna, till exempel vem som ska ta det största ansvaret för att det hände och var förlusterna ska tas. Det kan bli den gnista som tänder luntan som till sist får eurosamarbetet att krascha. Men sannolikheten för att det ska inträffa är låg och under alla omständigheter är vägen dit lång.

En mer trolig konsekvens av den nuvarande krisen är att eurosamarbetet reformeras och att det byggs in mekanismer som kan ta hand om de interna olikheterna inom euroland.