Överläggningar med representanter ur båda partierna, under ledning av vicepresident Joe Biden, fortsätter med siktet inställt på besparingar i storleksordningen 1000 miljarder dollar. Åtminstone Biden har sagt att kalkylerna måste inbegripa revenue, alltså den allt vanligare omskrivningen för skatter eller indragna skattesubventioner.

Men, inget genombrott har skett. Istället haglar nya oroande rapporter om fortsatt vikande villamarknad, ynklig ökning i antalet arbetstillfällen och en varning från ratinginstitutet Moodys om en mycket liten – men stigande – risk för att USA kommer att inställa betalningarna om inte beslut om skuldtaket fattas.

Republikanerna kräver stora nedskärningar i den federala budgeten (siffran 2400 miljarder dollar nämns) för att gå med på en höjning av taket från 14300 miljarder dollar. Demokraterna hävdar att det är att gå för långt, varpå republikanerna säger att det är president Obama som är syndaren i och med att han inte lagt fram något motförslag.

Det här grälet lär pågå ett tag framöver, särskilt som demokraterna tycker sig ha fått bevis på att väljarna ratar de republikanska recepten i en seger i ett fyllnadsval i delstaten New York i förrförra veckan.

Barack Obama kallade till sig respektive partiblock till möten i Vita huset i förra veckan. Såväl den republikanske talmannen i representanthuset John Boehner som budgettalesmannen Paul Ryan lät antyda att de talat klarspråk. Vi har lagt en plan på bordet, var är er någontans? ska Boehner ha frågat medan Ryan beklagade demokraternas svartmålning.

Obama valde att stå i mitten med svaret att svartmålningen pågår i bägge lägren. Med tanke på presidentvalet nästa år är dock detta en dragkamp han måste vinna, eller se ut som om han vunnit.

För att ta en röst ur den övriga debatten kan nämnas att förre centralbankschefen Alan Greenspan nu sagt att han är så oroad över skuldbördan att han kan tänka sig högre skatter. Den enda positiva nyheten på detta område på sistone är för övrigt att en del delstaters budgetar stärkts.

Otåligheten stiger utanför Washington, såväl på Wall Street som i huvudstäder i andra delar av världen. Signalen från tunga Moodys om en eventuell sänkning av kreditbetyget, från AAA, följde på en liknande varning från Standard & Poors i april. Något som i så fall skulle betyda högre lånekostnader och ännu större budgetunderskott, dessutom vid en tidpunkt när centralbanken Fed bromsat sedelpressarna och efterfrågan på kapital kan ha ökat i privata näringslivet.

Det politiska slagordet som haglar i debatten är ”mediscare”. Republikanerna beskyller nämligen demokraterna för att skrämma pensionärer om sämre förmåner i den så kallade Ryan-planen, något som ter sig som en parallell till den infekterade stämningen för två år sedan när det var demokraterna som beskyllde republikanerna för att vilseleda väljarna med tal om dödspaneler som skulle ta livet av mormor.

–Detta är ett Churchill-liknande ögonblick i vår historia. Opinionsmätningarna är förutsägbara. De är beklagliga. Men detta är ett unikt tillfälle, sa Paul Ryan i en intervju med ansedda National Journal om folkopinionen och det pressade läget.

Apropå Winston Churchill så dras ett citat av denne ofta upp:

–Amerikanerna gör alltid det rätta i slutänden, efter att ha uttömt alla andra möjligheter…