Det stormfällda virket i Gudruns spår lagrades bland annat utanför Ljungby på försvarets nedlagda flygfält Byholma. I takt med att timmertravarna växte ökade också intresset från allmänheten – den enorma lagringsplatsen blev en turistattraktion. De i all hast anlagda virkeslagren visade sig vara en bra idé eftersom det också löste problemet med bekämpningen av skadeinsekten granbarkborren.
Foto: ADAM IHSE/SCANPIX
De enorma virkeslagren som snabbt anlades i skogar, längs vägar och i sjöar under 2005 för att bromsa angreppen från den fruktade granbarkborren är visserligen tömda, men i Småland har man numera en ny tideräkning: före och efter Gudrun.
Natten mellan den 8 och 9 januari 2005 förändrade inte bara landskapet i stora delar av södra Sverige, det förändrade också synen på samhället hos många medborgare och sammanhållningen mellan människorna.
I skogarna i Småland låg 75 miljoner kubikmeter skog omkullvräkt och när Arne Lundin kom ut ur sitt hus i Ramsås utanför Ljungby var det till ett annat landskap än det han gick in från på kvällen. Den gamla granskogen bakom huset låg fälld och vägen mot Ljungby blockerad. Nattens örnbedövande oväsen där vindens vrålande och braket av den fallande skogen hade bytts mot en total tystnad.
–Det var som i en skräckfilm. Allt var tyst, inga fåglar, ingenting och det luktade grankåda som på en avverkningsplats. Min första impuls var att hämta motorsågen för att sätta igång och röja, men efter två sågsnitt besinnade jag mig och tänkte ”vad f-n håller du på med?”. Sedan stannade jag sågen och gick hem igen, säger Arne Lundin.
Av Arne och Marianne Lundins 170 hektar skog tog Gudrun all barrskog som var äldre än 35 år, vilket motsvarade 16000 kubikmeter virke. Bara i Ljungby kommun föll skog motsvarande 15 årsavverkningar i kommunen, berättar Arne Lundin, som 2005 också var områdeschef för Södra Skogsägarna i Ljungby. Själv höll han och de entreprenörer som kom till trakten på i två år med att hugga upp den stormfällda skogen och sedan dess har det handlat om återplantering.
Idag efter fem år räknar Arne och Marianne Lundin med att i stort sett vara klara med återplanteringen på de stormfällda arealerna. När det såg som mörkast ut, veckorna efter stormen, då omfattningen av naturkatastrofen började stå klar, var det många som sålde sitt stormvirke till högstbjudande, vilket i många fall innebar rena skampriser.
För att snabbt stoppa prisdumpningen gick skogsägarföreningen Södra Skogsägarna redan den 28 januari ut med ett garantipris på 160 kronor per kubikmeter, vilket man kan jämföra med priset före stormen, som låg på 260 kronor per kubikmeter. Till det kom det särskilda statliga stödet på 50 kronor per kubikmeter, eventuell ersättning från försäkringar och ett beslut om att dela ut hela Södras vinst, omkring 3 miljarder kronor, till ägarna.
–Summerar man intäkterna och drar ifrån mycket högre kostnader för avverkning, transporter och plantering kommer jag fram till att vi förlorat 20–25 procent jämfört med om vi kunnat avverka enligt vår plan, säger Marianne Lundin.
–Samtidigt är det väldigt mycket bättre än vad vi först trodde när det började gå upp för oss vad som hänt. Då trodde vi att allt var förlorat.
80 procent av den skog som blåste ner natten mot den 9 januari 2005 var granskog – resten var tall och i betydligt mindre mån lövskog. Återplanteringen, som i sommar blir klar i regionen har till 90 procent gjorts med granplantor, vilket, enligt projektledare Lars-Göran Eriksson vid Skogsvårdsstyrelsen i Växjö, är ett stort problem.
–Vi har efter Gudrun helt enkelt tappat bort ett trädslag i våra skogar, nämligen tallen.
–Det är oroväckande och det bäddar på sikt för nya problem, inte minst vid nästa svåra storm.
Den främsta anledningen till att det inte planteras tall eller lövträd på hyggena efter stormen Gudrun är risken för viltskador. Efter Gudrun har älg och rådjur i södra Sverige ökat kraftigt eftersom tillgången på föda varit god.
–Hela Småland är som ett dukat smörgåsbord varje morgon och favoriten är tallplantor. En älgko med kalv äter upp en hektar tallplantor på en dag och då är den totalförstörd, säger Lars-Göran Eriksson.
Rädslan för att den stormfällda skogen skulle skapa en explosion av skadeinsekter, främst granbarkborren, visade sig åtminstone till en början befogad. Den första sommaren, när ännu mycket timmer låg kvar obearbetat, frodades granbarkborren.
Men den fruktade massinvasionen, som skulle ha kunnat föröda också den skog som stod kvar, bromsades med en kombination av tur med vädret, snabb röjning av vindfällena och effektiv vattenbegjutning av de stora provisoriska virkesterminalerna och inte minst högkonjunktur för skogsindustrin, som gjorde att virkeslagren tömdes snabbare än beräknat.
–Men det finns åtminstone en positiv effekt som stormen Gudrun har haft på naturen i södra Sverige och det är att det blivit gott om fåglar. Hackspettar och rovfåglar som tidigare minskade har nu ökat ordentligt, säger Lars-Göran Eriksson.
