TIPSA SvD: Vad läser du i sommar? Ge oss dina tips på hängmatteläsning.
Den där underbara bokslukaråldern, när man försvann in i böckerna onåbar för omvärlden – finns den fortfarande? Säkert, men tecken tyder på att den tar slut fortare idag. Det är fler unga som använder sociala medier än som läser en bok och litteraturen har aldrig varit så ”konkurrensutsatt” som idag.
Det nya medielandskapet är också ett av skälen till att en litteraturutredning i höst ska presentera förslag som ska leda till ”ökat läsande” av ”kvalitetslitteratur”. Till sin hjälp har de tagit 25 forskare som belyser litteraturens ställning från olika håll i antologin Läsarens marknad, marknadens läsare.
Rent faktiskt ser det ut så här: Över hälften av befolkningen läser ”i en bok” under en genomsnittlig vecka, för drygt 40 procent är det en skönlitterär bok. Det är ungefär lika mycket som för tio år sedan. Fast under samma period ökade både läsning och bokförsäljning, efter att bokmomsen sänktes 2002. Nu är man alltså tillbaka på ruta ett. Andelen som aldrig läser ligger ganska konstant runt 10–12 procent.
Däremot läser ungdomar i allmänhet, och pojkar och vuxna män i synnerhet mindre idag. Rapporter har också kommit om att även högutbildade män läser mindre skönlitteratur. Förr var boken en statusmarkör, välbärgade män hade fina bibliotek. Gissningsvis är de ersatta av andra statusprylar.
Mest alarmerande är att man ser en försämrad läsförståelse, främst bland yngre, lågutbildade män och vissa grupper av barn. Skillnaderna är dessutom större mellan olika socioekonomiska grupper än tidigare och Sverige har halkat ner till medelbetyg i internationella läsundersökningar.
När läsningen minskar bland unga generellt så går också larmet. Litteraturens ställning i skolan ifrågasätts, brist på litterär kanon och gemensamma referenser diskuteras. Oron är rimlig och enigheten stor om vikten av att öka läslusten, men argumenten grumliga.
För 150 år sedan handlade det om ”vandringen genom fäderneslandets litterära häfder” för att varje svensk skulle kunna säga: ”äfven jag har ett fosterland!”. Idag talar man istället om sådant som kulturell identitet, empati, om att motverka odemokratiska värderingar och om svensk värdegrund.
Så i grunden finns de gamla nationalistiska argumenten kvar: en läsande människa är en bättre människa och litteraturen ska göra oss till goda svenska medborgare. Litteraturen ska alltså åtgärda brister i samhället, ett ganska egendomligt krav att ställa på en företeelse som faktiskt är marknadsstyrd.
En som starkt ifrågasätter ”myten om den goda litteraturen” är litteraturforskaren Magnus Persson, bland annat verksam vid lärarutbildningen på Malmö högskola.
–De gamla romantiska idealen väcker många frågor om vad sådant som ”svensk värdegrund” eller ”kulturell identitet” är. Det är inte självklart att litteraturen bär på svaret, jag är inte säker på att författarna ens vill ha den rollen. Istället måste vi våga fråga oss vad litteraturen har som inte andra medier har för att kunna övertyga unga att läsa.
Magnus Persson pekar på tre möjliga värden: demokratisk kompetens, berättande fantasi och kreativ läsning. Det vill säga att litteraturen kan hjälpa oss att bli kritiska medborgare genom att den utmanar våra åsikter och värderingar, tränar oss i att pröva olika perspektiv och leva oss in i andras liv och tankar samt att läsning kan vara en kreativ och lustfylld sysselsättning.
Alla statliga litteraturutredningar – den första gjordes 1948 – har haft fokus på ökad läsning av ”god litteratur”. Ulla Carlsson, institutionschef för medie- och kommunikationscentret Nordicom vid Göteborgs universitet, pekar på att läsvanorna då och nu är förvånansvärt lika, även om 1940-talets läsare var något fler – och framför allt var män. Men i yngre åldrar läste även då flickor mer än pojkar.
–Ropen om bokens död har kommit på skam. Däremot har unga ett annat förhållningssätt, uppvuxna med nätet och sociala medier. Man kommer alltid att se nya faror, men det får aldrig bli moralpanik. Men nya medier kräver ett mer kritiskt tänkande och där släpar Sverige efter, säger Ulla Carlsson.
Berättelser kommer att finnas så länge människor finns. Att de är nödvändiga för att vi ska förstå våra egna liv och skapa vår identitet, har också stöd i forskningen. Men att fiktivt besöka andra världar och pröva tankar utanför verkligheten kan ju ske både i film, datorspel och sociala medier. Dock är litteraturen den enda formen som enbart bygger på språket och där vi tillåts utveckla våra egna bilder.
Så varför ska vi då läsa litteratur? Inga enkla svar finns. Men att ha fantasi att förstå andra människors perspektiv är nödvändigt i en demokrati. Och den som inte har ett starkt språk blir ett lättare offer för ideologisk och kommersiell maktutövning.
Eller som den franske litteraturvetaren Roland Barthes har formulerat det: ”litteraturen rymmer allt vetande men den är organiserad som en fest”. Och en stunds njutning av en god historia är väl aldrig fel.
TIPSA SvD: Vad läser du i sommar? Ge oss dina tips på hängmatteläsning.
