Volvo blev i höstas en symbol för hur hårt även svenska bolag drabbas av finanskrisen och lågkonjunkturen. Att den europeiska orderingången störtdök till futtiga 115 lastbilar under tredje kvartalet har redan blivit en dyster klassiker i industrihistorien.
I flera omgångar har de olika bolagen inom koncernen också varslat stora skaror anställda. Efter gårdagens varsel har totalt 5800 av Volvos runt 29000 anställda i Sverige fått besked om att de måste lämna bolaget.
I september och oktober varslade Volvo Lastvagnar 860 anställda vid fabriken i Tuve i Göteborg, i Umeå varslades 520 kollektivanställda. Den här gången är rollerna ombytta och Umeå får ta den hårdaste smällen med 610 varslade arbetare och 60 tjänstemän. I Tuve varslas ytterligare 350 anställda.
–Det är naturligtvis jättetråkigt att så många duktiga medarbetare nu måste lämna oss. Men vi ser ingen ljusning. Orderingången är extremt låg och det gör att vi fortfarande har en överkapacitet som inte är hållbar, säger Jenny Björsne, presschef på Volvo Lastvagnar.
Även i belgiska Gent minskas produktionen ytterligare. Men där görs inga nya personalneddragningar utöver de 600 visstidsanställda som redan tvingats sluta.
Just att den belgiska anläggningen undantas är något som nu leder till nationella spänningar mellan fackklubbarna. I ett pressmeddelande beskriver metallklubben i Umeå fördelningen av varslen som ”ett knytnävsslag i hjärttrakten för vår fabrik”.
Volvo Lastvagnar förklarar skillnaderna med att Belgien har arbetsmarknadslagar som tillåter tillfälliga permitteringar.
–Vi följer de system som finns i respektive land. I Belgien kan man låta folk vara hemma några dagar utan att de får full lön från oss. Det är ett system som de har valt där, och som kan gynna både arbetsgivare och anställda, säger Jenny Björsne.
–Visst, de har ett system med lay-offdagar som motsvarar vårt gamla permitteringssystem. Men jag tror inte helt på den förklaringen från företaget. Man måste ta sig en funderare på varför de återigen undantas, säger William Frank, klubbordförande för IF Metall i Umeå.
Umeåfabriken hade innan varselvågen runt 2200 anställda. Efter gårdagens varsel har 1190 anställda varslats om uppsägning, alltså mer än halva personalstyrkan. Den lite mindre Tuvefabriken har skurit bort nästan 60 procent av personalen.
–Folk är både förtvivlade, arga och ledsna. Folk som trodde att de var säkra i och med att de klarat sig igenom de tidigare varslen får nu det här dråpslaget, säger William Frank som menar att vital kompetens försvinner vilket försvårar en framtida vändning.
–Ska vi ha någon industri i Sverige framöver? Om vi nu stannar fabrikerna kommer vi inte att ha någon kompetent arbetskraft när det väl vänder, säger han.
De kraftiga nedskärningarna slår också hårt mot Umeå som industristad. Det socialdemokratiska kommunalrådet Lennart Holmlund befarar att kommunen nu kommer att tvingas undsätta alltfler familjer som blivit av med jobben och står utan a-kassa.
–Det är för djävligt för att vara riktigt uppriktig. Men det kom ändå inte som någon direkt överraskning. Vi besökte Volvo före jul och att det skulle kunna komma mer om inte orderböckerna fylldes på kände vi redan då, säger han till TT.
Även han pekar på det faktum att belgiska Gent undantas från varslen på grund av andra regler.
–Regeringen gör ingenting för att man ska ha samma möjligheter att bedriva verksamhet här som i Belgien, fortsätter Lennart Holmlund.
På IF Metall centralt uppmanar man regeringen att gripa in och hjälpa företag som Volvo med utbildningsinsatser så att färre anställda kastas ut i arbetslöshet.
Igår meddelades också att 600 ytterligare jobb försvinner på Volvo Powertrain i Skövde och Köping. Där varslades 900 anställda så sent som i november.
