Företaget ligger mitt i det tyska bilklustret med Mercedes, Porsche, Audi och Bosch nästan på siktavstånd. Här har orderingången inte minskat – det är helstopp! Tydligast ser man det på tillverkarnas parkeringsplatser. Där står i dag rader av osålda bilar så långt ögat når.
Men det märkliga är att läget på arbetsmarknaden fortsätter att förbättras. I november sjönk arbetslösheten med 0,1 procent till 7,1 procent. Ekonomer pekar visserligen på att minskningen var mindre än under tidigare månader. Arbetslöshetssiffror är dessutom en eftersläpande konjunkturindikator. Riktigt illa blir det först en bra bit in i konjunktureländet.
Men så hör jag det svenska verkstadsföretaget utanför Stuttgart klaga över hur svårt det är att finna kvalificerad personal: programmerare, svarvare eller ingenjörer. Trots att krisen har börjat bita på allvar gör de tyska företagen allt för att behålla sin arbetskraft.
I stället för varsel är det korttidsarbete och fyradagarsveckor som gäller. Man tar ut övertid som bunkrats under den glödheta exportboomen. Eller laborerar - i värsta fall - med frivilliga uppgörelser om temporära lönesänkningar. Är uppsägningar oundvikliga så är det bemanningsföretagen och deras anställda som får ta smällen.
Den tyska industrin, det ser man i dag tydligt, är fast besluten att inte upprepa felen från slutet av 1990-talet då företagen jagade kostnader för brinnande livet och gjorde allt för att bli av med personal. Industrins konkurrenskraft steg dramatiskt och höglönelandet Tyskland kunde försvara sin ställning som världens största exportnation.
Kostnadsjakten slog tillbaka mot Tyskland när konjunkturen varvade upp och företagen slog i kapacitetstaket. Antalet studerande på de tekniska högskolorna hade under tiden minskat kraftigt. Och marknaden var tömd på erfaren arbetskraft. Det är en läxa som Tyskland tycks ha lärt sig en gång för alla.
