Efter makramén i sexan var det dags för nästa projekt. Denna gång en docka föreställande en av mina rockidoler, gitarristen Mårten Micro som spelade med Kal P. Dal. Jag vet inte om den blev lik honom, eftersom jag bara sett honom på en svartvit bild från en korvkiosk på debutalbumet Till Mossan – som för övrigt uttalas på skånska och därmed inte har med någon lava att göra.

Samma år såg jag danska Gasolin på Baltiska Hallen i Malmö. Det var stort! Sedan den tiden är jag en av Kim Larsens största beundrare. Danmark var det tuffaste som fanns. Därifrån kom bra musik, tivoli och dessutom fanns det öl i gröna flaskor som dracks dygnet runt.

Idag är Danmark det nya Schweiz. Den som vill låna ut pengar i två år till den schweiziska staten möter en ränta på 0,25 procent. För samma lån till den danska staten hamnade räntan häromdagen på 0,10 procent.

Det är lågt!

Nu tänker säkert ni att visst är det lågt, men att det finns lägre. På en av de stora svenska bankernas hemsida framgår att räntan på ett privatkonto är noll, och på ett sparkapitalkonto 0,45 procent.

Men räntan i Schweiz och Danmark är negativ.

Så den som lånar ut 1000 schweiziska franc till Schweiz kan räkna med 997,50 om ett år. Och den som lånar ut 1000 danska kronor till centralbanken på Havnegade kommer om ett år att ha 999 danska kronor.

Och detta sker frivilligt. Allt beror på eurokrisen.

Att pengar flyr till Schweiz i otrygga tider är vi vana vid. Men varför Danmark? Tyvärr är det inte för musiken, utan för de finansiella marknadernas oro för att hela euron ska brytas upp. I en sådan utveckling vill marknadsaktörer vara förknippade med Tyskland och inte med Spanien.

Men hur hamnar man i den nya tyska D-marken om den valutan inte finns att tillgå?

Jo, då söker man efter något som är nästan lika bra. Vad är då ett bättre surrogat än den danska valutan? Den danska kronan har varit bunden till den tyska D-marken sedan 1982, fyra år efter det att Gasolin splittrades. Därför tror många att den danska kronan skall fortsätta att vara knuten mot Tyskland även efter en eventuell eurokrasch.

Jag tror att sannolikheten för att euron spricker är väldigt låg. Euron är här för att stanna. Men, risken för en svag europeisk utveckling de kommande åren är hög. Och då drabbas Sverige som ett litet och exportberoende land.

Då ställs vi inför Kim Larsens eviga fråga.

”Hva’ gør vi nu, lille du?”