Dramatiken i det politiska Grekland fortsätter. På tisdagen håller parlamentet en förtroendeomröstning, och eftersom regeringspartiet Pasok har en knapp egen majoritet i parlamentet är prognosen att regeringen accepteras av parlamentet.

Förhoppningen är att regeringens nya besparingsplan därefter röstas igenom i parlamentet den 28 juni om en dryg vecka.

Men även om Grekland drabbas av en allvarlig politisk kris och tvingas gå mot nyval så kan EU och IMF inte hålla inne med redan utlovade stödpengar, menar flera bedömare.

I första hand handlar det om 12 miljarder euro, en delutbetalning inom ramen för det redan klubbade krispaketet om 110 miljarder euro.

Eurogruppens ordförande Jean-Claude Juncker hävdar visserligen att Greklands parlament måste godkänna den nya besparingsplanen innan euroländerna kan ta beslut om delutbetalningen.

Men många bedömare tvivlar på att eurogruppen, IMF och ECB kommer att göra verklighet av hoten om att hålla inne med pengarna om grekerna inte sköter sig.

- Varken Tyskland eller något annat EU-land har råd med den kris som skulle utlösas om lånet inte betalas ut och om Grekland tvingas ställa in betalningarna, säger Pär Magnusson, Royal Bank of Scotlands skandinaviske chefsanalytiker.

Robert Bergqvist, chefekonom på SEB, är inne på samma linje.

- Om Grekland inte får låna pengar måste olika samhällsfunktioner stängas ned och det blir problem med löneutbetalningar. Förutom en politisk kollaps får vi dessutom en samhällsstruktur som börjar haverera.

Den grekiska skuldproblematiken har antagit sådana proportioner att det inte längre handlar om ett grekiskt problem.

– Problemen har vuxit sig så stora att andra länder har blivit en typ av gisslan till Grekland. EU kan inte acceptera en okontrollerad betalningsinställelse, det skulle ge enorma dominoeffekter i banksystemet och påverka den ekonomiska tillväxten, säger Robert Bergqvist.

Det redan klubbade krispaketet om 110 miljarder euro kommer dessutom inte att räcka. För närvarande skissas det på ytterligare ett räddningspaket och politikernas ambition är att även privata aktörer ska bidra.

Ett förslag är att privata ägare av grekiska statsobligationer frivilligt ska gå med på att förlänga sin utlåning till landet när den grekiska statsskulden förfaller. Istället för pengar i handen ska de privata långivarna alltså acceptera en nytryckt obligation.

- Man vill att det ska kallas frivilligt. För om det inte vore frivilligt utlöses ett så kallat credit event, och det skulle få enorma konsekvenser, säger Pär Magnusson.

Ett ”credit event” inträffar om Grekland på något sätt ställer in betalningarna.

Det skulle i sin tur innebära att långivare som köpt försäkringar, så kallade CDS:er, som skydd mot att Grekland ska ställa in betalningarna har rätt att begära ersättning från säljarna av försäkringarna.

Ett CDS-kontrakt, credit default swap, fungerar som en kreditförsäkring som faller ut om bolaget eller landet som lånat pengar skulle ställa in betalningarna.

– Om långivarna börjar kräva ersättning riskerar vi kaos. Ett av problemen är att vi inte vet om alla aktörer som sålt CDS:er har täckning för det. Och vem sitter med Svarte Petter? säger Pär Magnusson.

Men även om euroländerna lyckas uppfinna någon teknikalitet som innebär att CDS:erna inte kickar in, trots att privata långivare förlorar pengar, kan konsekvenserna bli allvarliga. Risken är att marknaden tappar förtroendet för CDS-kontrakt.

– Om man inte kan köpa försäkringar som skydd mot att länder som Grekland, Irland och Portugal ställer in betalningarna, kommer man inte att vilja äga grekiska, irländska eller portugisiska statsobligationer. Och då följer nedgraderingar av Irland, Spanien, Portugal och kanske Italien och Belgien. Det driver upp räntorna och gör det svårare för dessa länderna att finansiera sig.