Lönsamheten för lantbrukaren Stefan Herminge försämrades kraftigt. Då sålde han mjökkorna för att i stället satsa på biodieselproduktion.
Foto: Alessandro Jelmini
Mjölkkorna är sedan tre år borta ur ladan på Karaby gård i södra Värmland. Istället för råmande hörs brummandet från den biodieselanläggning som nu tar all tid för Stefan Herminge. Biodieseln görs på raps och begagnad frityrolja som kommer från snackstillverkaren OLW – just nu i stora, vita plastdunkar som står utställda på gårdsplanen.
Att börja med biodiesel var inget självklart val för Stefan Herminge. Det enda som var självklart då för tre år sedan var att det inte längre gick att försörja sig på att ha mjölkkor.
– Min fru Lena som var mest ansvarig var helt slutkörd. Korna tar livet av en, säger han och skakar på huvudet.
Paret Herminge hade 70 kor och ett drygt hundratal ungdjur, men lönsamheten sjönk. Priset på mjölken låg fast, trots att insatsvarorna steg i pris.
För att kunna fortsätta var de tvungna att bli storskaliga och bygga en ny stor ladugård. Eller satsa på något annat.
Planen var att börja med vindkraft, men problem med tillstånd och en kommun som var skeptisk gjorde att Stefan Herminge började snegla åt biodieseltillverkning. Han började så smått testproducera, kolla oljekvaliteter och var i England och tittade på existerande biodieselanläggningar. Strax därefter såldes korna och ladugården byggdes om till biodieselfabrik. Stefan Herminge gjorde en flermiljoninvestering i en ny processor.
–Det handlade om att vinna eller försvinna. Rapspriset stack iväg helt och hållet förra vintern så vi var tvungna att satsa för att det skulle bli något.
Utöver att köpa in raps till tillverkningen, fick Stefan Herminge till stånd ett avtal med OLW om att köpa den frityrolja man använt för tillverkning av snacks.
Det enda som skiljer de båda oljekvaliteterna åt är köldegenskaperna. Biodieseln som är gjord av rapsoljan, ”de vegetabiliska oljornas Rolls Royce” enligt Stefan Herminge, tål temperaturer ner till minus 23 grader. Dieseln från OLW:s frityrolja används till sommardiesel. Men köregenskaperna är desamma.
Stefan Herminge nickar stolt mot anläggningens processor.
– Det här är hjärtat i fabriken.
Kapaciteten ligger på 100 kubikmeter biodiesel i månaden, nu är tillverkningen kring hälften. Nyligen har han tecknat ett avtal med Karlstad Kommun som ska köra sina fordon på Karabys biodiesel, och till hösten hoppas han ha fått upp tillverkningen till 90 kubik i månaden och omsättningen till runt 13 miljoner kronor. Blir det mer så är planen att bygga ut.
I Sverige är intresset för biodiesel fortfarande lågt, enligt Stefan Herminge. Fortfarande ligger fokus på etanolen som har utsetts till det främsta miljöbränslet.
–Marknaden är pytteliten i Sverige men jättestor i världen. Men det gör ju inte oss något, ju fler som håller på med det, desto dyrare blir insatsvaran.
Men det är ju ändå märkligt, konstaterar han, att man inte satsar mer på närproducerade och -tillverkade bränslen.
–Vi köper fettet från Filipstad och raps från hela Värmland. Metanolen som används i processen tillverkas ju inte här, men den skeppas nästan ända fram. Nästan hela produktionskedjan är ju lokal.
