Senast den 31 mars måste LO, PTK och Svenskt Näringsliv vara överens. Annars blir det inget nytt huvudavtal. Den tidsgränsen råder det full enighet om.

Men i övrigt verkar fack och arbetsgivare ha långt kvar till en uppgörelse. Åtminstone verkar det så utåt.

Inför förhandlingarnas slutskede är de inblandade om möjligt ännu mer förtegna än tidigare.

För tre veckor sedan överlämnade LO och PTK ett heltäckande förslag till avtal, som sedan dömdes ut i hårda ordalag av Jan-Peter Duker på Svenskt Näringsliv.

Därefter har tystnaden varit kompakt. Facken har inte utåt kommenterat det förslag som Svenskt Näringsliv kontrade med i förra veckan och som LO och PTK ska reagera på idag.

Men längre ner inom LO växer kritiken, både mot det som sipprat ut från överläggningarna och mot formerna för förhandlingarna.

– Man hysch-hyschar om något som kommer att påverka oss alla under kanske 50 eller 70 år framåt. Det förs ingen diskussion någonstans, varken på LO-distrikten eller i förbunden, säger Dennis Bäckman, ordförande för Pappers på ABB i Figeholm.

Han har dragit igång ett upprop som nu har undertecknats av ett 40-tal personer.

Kritikerna kräver bland annat att ”konflikrätten inte försämras på något sätt” och att LO-förbundens medlemmar ska få säga sitt innan avtalet undertecknas.

LO: och PTK:s förslag begränsar rätten till sympatiåtgärder, som bland annat ska få inledas först sju dagar efter huvudkonflikten.

– Strejkrätten är det sista vi har att ta till och vi använder den väldigt sällan. Det här gör det ännu krångligare än i dag att gå ut i konflikt, säger Dennis Bäckman.

Han anser att fackens förhandlare ”prutat klart” redan när de lagt sitt förslag. Eftergifterna uppvägs inte av eventuella förbättringar av omställningsstöd och rehabilitering

– Det är bra grejer. Men det är inte värt konflikträtten. Hela vår verksamhet vilar på den.

Finns det inte fördelar med nytt huvudavtal?

– Jo, det kan behövas. Men idag är det helt fel läge att förhandla. Med lågkonjunktur, borgerlig regering och ett blått EU är facket i underläge, säger Dennis Bäckman.

Kurt Jonesjö, tidigare arbetsrättsexpert på LO-TCO:s rättskydd, tillhör också kritikerna.

– Det här är den viktigaste förändringen av svensk arbetsrätt under de senaste 80 åren. Då är det väldigt konstigt att man försöker göra det utan någon form av medlemsdemokrati, säger han.

LO:s förhandlare Erland Olauson har flera gånger försvarat formerna för förhandlingarna och påpekat att ett nytt huvudavtal kräver godkännande av samtliga LO-förbund.

Också bland tjänstemännen finns ett ifrågasättande, där man undrar vilka eftergifter arbetsgivarna egentligen gör, säger PTK:s förhandlare Lars-Bonny Ramstedt.

– Det är självklart så att vi rör oss på minerad mark.

Men han håller inte med om förhandlingarna förs i en sluten krets.

– Så är det inte alls. Varje förbund måste se till att förankra sig bakåt. Och där känner jag mig väldigt trygg. Allt är oerhört väl förankrat, säger Lars-Bonny Ramstedt.