Som kaffefilter i kapslar fästa under planets vingar. Så beskriver piloten Stellan Andersson det redskap som kan användas för att mäta askans koncentration.

– Det här är en utrustning som vi är ganska ensamma om. Med hjälp av den kan man verifiera de databaserade modellerna, säger han.

Tekniken har används sedan 1950-talet men då till att spåra och analysera partiklar från provsprängningar som andra länder genomförde. Kapslarna kan bara fästas på veteranplanet J 32 Lansen och användes även flitigt under Tjernobylkatastrofen för att mäta halterna av farliga partiklar i luften.

– Under Eyjafjallajökulls utbrott i fjol förstod vi att tekniken även kunde användas till att samla in askpartiklar, säger Stellan Andersson.

Den tidigare flygvapenpiloten har haft som ansvar att bevara tekniken hos flygvapnets veteranflygdivision. Efter upptäckten om vad kapslarna kan användas till fick han förra året i uppdrag av Transportstyrelsen att flyga ut och göra tester på askan.

– Det kom en begäran om att ta prov på olika punkter men det var rätt långt efter utbrottet så vi gjorde bara en enda flygning.

– Nu är det aska i luften igen men vi har inte fått några förfrågningar.

Testet går till så att tre kapslar hängs upp på varje vinge, sedan styrs upptagningen från cockpit. Piloten gör ett schema över vid vilka tidpunkter och koordinater som varje enskild kapsel öppnas för en provtagning. Senare tas filtren ut och analyseras för att se om askans täthet överensstämmer med de databaserade modellernas beräkningar.

– Det är inte så många som vet att vi har den här tekniken men den är väldigt användbar, säger Stellan Andersson.

Enligt Gunnar Ljungberg, chef för Luftvärdighetsenheten på Transportstyrelsen har de gjort bedömningen att de inte har någon nytta av tekniken den här gången.

– Metoden är inte optimal och nu har vi koncentrerat oss på att hantera ansökningar om flygtillstånd från flygbolagen, säger Gunnar Ljungberg.

På Chalmers har ett helt annat sätt att överblicka askmolnen tagits fram. Bo Galle som har utvecklat tekniken beskriver det som en liten kikare riktad mot himlen som mäter den totala mängden svaveldioxidmolekyler framför sig. Nackdelen är att det måste vara dag eftersom mätningarna kräver uv-ljus.

– Om man sätter mätaren på ett flygplan kan den förvarna om vulkanplymer. Vi gjorde en testflygning i Mexiko och det fungerade bra.

På så sätt skulle ett flygplan på 10 000 meters höjd kunna upptäcka askmoln på drygt sju mils håll vilket ger piloten ett par minuter att ändra riktning.