Det var stor förvirring på tisdagen om ett lån på fyra miljarder euro som Sedlabanki, Islands centralbank, påstod at Ryssland beviljat. Premiärminister Putin har bekräftat beslutet, framhöll Sedlabanki.
Detta förnekades från rysk sida och senare fick centralbankschefen David Oddsson skamset erkänna att man hade tagit i lite för mycket. Förhandlingar skulle starta hette det nu.
Om Island får sitt ryska storlån och sedan inte kan betala tillbaka, vad händer då? Tar Kreml över den strategiskt viktiga ön? Island är visserligen med i Nato men har inget eget försvar och den siste amerikanske soldaten lämnade Keflavik för två år sedan.
Det skulle vara en intressant utveckling av den internationella konkursrätten. Stater och furstar har ofta inställt betalningar men för det mest har ekonomiska konsekvenserna drabbat andra.
Filip II av Spanien, han som senare skickade Armadan mot England och drottning Elisabeth, hann knappt sätta sig på tronen förrän Spanien gjorde statsbankrutt. Sådana bankrutter skulle bli kroniska under Filips styre.
Den som drabbades var Habsburgarnas finansiär finanshuset Fugger som förlorade väldiga belopp på sin kungliga låntagare. Detta är ingalunda unikt.
–För kungar är det lättare att göra sig av med sina fordringsägare än att betala sina skulder, har ekonomihistorikern Dudley Dillard noterat.
Inte bara kungar, för den delen. Efter revolutionen i Ryssland 1917 ville de nya härskarna inte betala Tsarrysslands lån. Franska småsparare som köpt ryska järnvägsobligationer gick på pumpen. Efter Sovjets sammanbrott 1991 har obligationerna åter blivit föremål för diskussion.
Många fattiga länder kan inte betala sina skulder. Internationella Valutafonden uppger att skulder på 49 miljarder dollar avskrivits för 33 länder i främst Afrika.
Men Island har fram till krisen tillhört världens rikaste länder. Det ska väl kunna göra rätt för sig. Som öppen västekonomi kan Island inte bara smita från skulder.
Nu är det inte Island som stat utan de expansiva bankerna som lånat i omvärlden. Hade bankerna gått i konkurs skulle deras tillgångar fördelats på kreditorerna.
Bankerna övertas istället av staten som får försöka realisera deras utländska innehav. Det handlar om aktieposter och banker i Danmark och Storbritannien.
Kaupthing i Sverige består av Matteus, Aragon och JP Nordiska som inköptes för egna aktier 2002. Kanske är någon intresserad av den svenska filialen?
De statliga isländska pensionsfonderna har stora tillgångar i utländska värdepapper. Det har talats om att betydande delar av dessa ska tas hem. Vilket kan drabba framtida pensionärer.
I slutändan blir det dessa och islänningar i gemen som får bära bördorna. Inflation och mindre värd valuta sänker standarden.
Island kan inte som tidigare ha lånefest på importerade varor. Istället för statsbankrutt får islänningarna svångrem med egen sill och fårstek.
