Under de dramatiska åren 2008 och 2009 var Swedbank ett mycket lättfångat byte för bankkritiker. Med all rätt, det är lätt att få ihop en ganska tjock katalog av misstag som begicks under åren fram till krisen. Men sedan dess har Michael Wolf och ledningen ansträngt sig för att ge banken en helt ny image som den säkra tråkbanken byggd på en anrik sparbankstradition.
Mycket bra har hänt; risktagandet har minskat, bonussystemet gjorts om, huvudkontoret ska till och med flyttas ut till den hittills okända finansmetropolen Sundbyberg för att spara pengar. Michael Wolf har också varit mer återhållsam i sina uttalanden än en del av branschkollegorna. Han har till exempel påpekat att bankernas utlåning inte kan växa snabbare än BNP hur länge som helst.
Det är allt detta som gjorde beslutet att ösa ut miljarder till ägarna så svårt att förstå. Att den bank som var värst ut i krisen också är först ut med extrautdelningar rimmar väldigt illa med den nya självbilden.
I sak kan beslutet att avbryta återköpen inte ha varit särskilt svårt att fatta. Osäkerheten kring Europas banker är rekordstor. Om banken fullföljt planerna fanns en inte obetydlig risk att ledningen om ett halvår skulle befinna sig mitt i en svekdebatt med anklagelser från tre håll. Kunder som undrar hur banken kunde bränna bufferten precis när den behövdes som bäst, en arg Anders Borg som gastar vad var det jag sa, och sist men inte minst besvikna anställda. Om Swedbank tvingas banta personalstyrkan kan det bli väldigt besvärligt att försvara de färska miljardutdelningarna.
Att göra en pudel nu är därmed ett sätt att begränsa eventuell skada i framtiden.
Det svåra med beslutet låg snarare i att ledningen surrat fast sig så hårt vid idén.
Försvaret av återköpen pågick ända fram till i tisdags eftermiddag. Att ledningen först natten mellan tisdag och onsdag upptäckte att det är lite oroligt ute i Europa imponerar inte. Det är nog snarare ett svepskäl för att rädda ansiktet. Michael Wolf har helt rätt i att Swedbank har en stark kapitaltäckning. Men han är nog också smärtsamt medveten om att bankers styrka i orostider inte bara hänger på några procentenheter kärnprimärkapital hit eller dit.
Betydligt viktigare är förtroendekapital, en valuta så värdefull att den nästan inte kan köpas för vanliga pengar. Om det blir en så stökig höst som Anders Borg och många andra befarar behöver Swedbank alla förtroendekronor den kan komma över.
