Det vi däremot med säkerhet vet är att det blir andra problem och att lösningarna ser annorlunda ut. Man kan säga att den nuvarande skuldkrisen inte är en ny kris utan en fortsättning på finanskrisen.

Möjligen och i bästa fall är den nuvarande krisen för svensk del början på en vanlig konjunkturavmattning med minskad efterfrågan för exportföretagen, successivt ökad arbetslöshet och risk för stora underskott i de regionala och lokala ekonomierna. De fallande börskurserna är det första tecknet på lågkonjunkturen, åtminstone enligt börsens aktörer.

Blir det värre, vilket det finns många som befarar, kan man likna de närmaste åren vid en ekonomisk istid där konjunkturavmattningen övergår i recession med den skillnaden att många av de krisande staternas möjligheter att stödja industrier eller banker inte längre finns kvar. Den svenska regeringen har dock fortfarande flera valmöjligheter att agera om, eller snarast när, krisen drar in över oss på allvar.

Samtidigt som stormvarningarna kommer tätare ska man komma ihåg att skuldkrisen hittills inte påverkat samhället utanför den finansiella sektorn nämnvärt.

När finanskrisen slog in över de finansiella marknaderna hösten 2008 drabbades omedelbart hela samhället. Lagda order annullerades eftersom kunderna inte längre kunde finansiera sina investeringar. Företagen tvingades i sin tur att snabbt minska sina kostnader genom att säga upp betydande delar av personalen. Vanliga konsumenter sköt upp större inköp, till exempel av bilar.

Bokstavligen hade hela ekonomin gått i stå på bara några veckor. Bankerna vågade inte låna ut pengar till vare sig privatpersoner, företag eller ens till varandra och därmed torkade det finansiella systemet ut. Det var den fas man kallar likviditetskrisen.

Lösningen blev att staterna fick gå emellan, rädda bankerna och säkra det finansiella systemet. Sverige lyckades komma ur finanskrisen snabbare än de flesta andra, dels därför att statsfinanserna är i ordning, dels för att vi står utanför eurozonen och har en egen rörlig valuta, som under krisen kunde sjunka och på så vis underlätta för exportföretagen.

Man kan konstatera att pessimismen sprider sig. Men samtidigt som stormvarningarna kommer tätare ska man komma ihåg att skuldkrisen hittills inte påverkat samhället utanför den finansiella sektorn nämnvärt. Industriföretagens resultat för det första halvåret, som redovisades i juli, var i många fall rekordartade.

Detaljhandeln, inklusive sällanköpshandeln, har under en lång tid utvecklats något sämre än väntat, vilket tolkats som att de svenska hushållen varit försiktiga med sina utgifter. Trots det har bilförsäljningen, både av nya och begagnade bilar, stadigt ökat sedan finanskrisen kulminerade 2009. Några signaler om att bilförsäljningen skulle ha påverkats av skuldkrisen och den senaste tidens börsturbulens finns inte ännu.

Men risken är stor att de pessimistiska profetiorna blir självuppfyllande och då spelar det mindre roll vad politikerna gör eller inte gör. I det läge som råder i dag tolkas alla nya fakta negativt och kompletterar de mörka utsikterna. För framtida bruk kan man ha i minnet att ett säkert tecken på att det vänder är att alla nyheter, goda som dåliga, tolkas positivt och förstärker den inledda uppgången.