När avtalet som skapade Nord Stream skrevs under i S:t Petersburg hösten 2005 väckte det föga uppmärksamhet i Sverige. Detta trots att undertecknandet övervakades av Tysklands och Rysslands ledare Gerhard Schröder respektive Vladimir Putin samt att gasledningarna långa sträckor skulle löpa i Sveriges ekonomiska zon i Östersjön.
Gerhard Schröder fick efter avgången ett välbetalt jobb som ordförande i Nord Streams aktieägarkommitté. Där sitter representanter från ryska gasjätten Gazprom, tyska Eon och Basf, samt sedan i juni förra året Nederländernas Gasunie.
Med förnyade konflikter mellan Ryssland och Ukraina om gas och transittrafiken till EU, har gasledningarna i Östersjön åter blivit heta. Efter ett möte med Putin i onsdags förutspådde Schröder att en första ledning kan tas i drift hösten 2011.
Planen är att bygga två 120 mil långa ledningar mellan Viborg i Finska Viken till Greifswald i Tyskland. De skulle kunna transportera 55 miljarder kubikmeter rysk gas om året. Det motsvarar Tysklands, Polens och Frankrikes import av gas från Ryssland.
Ledningarna har emellertid blivit politiskt kontroversiella. Polen och de baltiska länderna motsätter sig dem. Det gör även socialdemokraterna och folkpartiet i Sverige.
Tankar på att Sverige skulle få rysk gas via en sidoledning förefaller avskrivna. Utan något eget intresse av gasen framstår ledningsdragningen inom svensk ekonomisk zon som en belastning.
FN:s havsrättskonvention vill värna ledningsdragning på havsbotten. Miljöargument kan dock användas mot projektet och Nord Streams ansökningar valsar för närvarande runt mellan regeringskansli och remissinstanser. Under våren skall hela den sträckning som Nord Stream föreslår granskas.
