KACHOVKA Till höger om vägen böljar solrosorna lätt för vinden i ett gult hav så långt ögat kan se, till vänster står tomatplantorna i givakt i kilometerlånga prydliga rader.
Bönderna i den här regionen i södra Ukraina har fått nytt hopp och de behöver inte vara oroliga för att inte få avsättning för sina produkter. Svenska Chumak ligger ju inom bekvämt transportavstånd.
Om Chumak var en idrottsförening skulle historien vara som hämtad från gamla tiders Rekordmagasin, där några entusiaster bildade ett fotbollslag för division VII och tog allsvenskt guld mindre än tio år senare.
Entusiasterna i det här fallet är Carl Sturén, 30, och hans tre år äldre morbror Johan Bodén. Via familjeföretaget Örnäs Produkter, som producerade saft och sylt, hade Carl och Johan provat på livsmedelsbranschen, men erfarenheterna var starkt begränsade när de 1994 beslöt att satsa på Ukraina.
- Jag hade haft några projekt i baltstaterna och i jakten på gurka hade jag också besökt Ukraina. Tanken på en industri i Ukraina
grodde länge, berättar Johan Bodén.
Under ett bastubad hemma i Stockholm i maj 1993 togs beslutet. Carl var bara 19 år och hade just muckat från det militära, Johan jobbade i familjeföretaget.
- Vi var naiva, men mycket nyfikna, säger Johan.
Han kunde ha tillagt att de var oerhört målmedvetna, beredda att jobba stenhårt för sin idé. 1994 var det bara tre personer i företaget: Carl, Johan och en pensionerad jordbruksarbetare från Gotland. I dag är det 1 400 fast anställda och 15 000, kanske 18 000 säsongsarbetare som plockar grönsaker. Chumak har därmed blivit en mycket viktig faktor för den ekonomiska stabiliteten i regionen.
Omsättningen har växt från tre miljoner dollar 1997 till 55 miljoner dollar i fjol. När jag besöker fabriken pågår en stor ombyggnad. En investering på tio miljoner dollar ska mer än fördubbla kapaciteten att ta hand om solrosfrön, från nuvarande 100 000 ton per år till 250 000 ton.
- Det här var en död sovjetisk fabrik som vi framgångsrikt lyckats skapa nytt liv i, säger Carl
Sturén när han visar runt på fabriken.
Carl och Johans drivkraft var en nyckel till framgång. Ett brev till den svenske miljardären Hans Rausing, mannen bakom Tetra Pak, var en annan avgörande faktor.
Hans Rausing har under många år visat ett starkt intresse för investeringar i öst och 1995 höll han ett föredrag under mottot ”Gå öst ungdomar”.
Det dröjde inte länge förrän Hans Rausing fick ett brev från Carl och Johan på temat ”vi är unga och har gått öst”. Rausing gillade uppenbarligen de unga affärsmännens planering och optimistiska framtoning. Han satsade 35 miljoner kronor, den första egna fabriken öppnade 1996 och den varma relationen består än i dag.
- Vi har haft tur som lyckats få med oss äldre, erfarna medarbetare inom olika områden, säger Carl och hans pappa Lolo är ett exempel.
Lolo Sturén är något av senior adviser och avlastar också mycket när det gäller PR-verksamheten. Heini Reissenweber, en av världens mest rutinerade när det gäller tomatproduktion, bakterieologi och såser, är en
annan som bidragit till att höja kunskapsnivå och kvalitetskontroll.
Valet av Kachovka var ingen tillfällighet, här finns allt: Den svarta näringsrika jorden, billig arbetskraft, en bra infrastruktur och ett fungerande bevattningssystem.
Från mäktiga floden Dnjepr finns ett kanalsystem som gör det möjligt att bevattna två miljoner hektar jordbruksmark. Det är mer än hela Sveriges jordbruksareal och sannolikt världens största bevattningsystem. Utan detta skulle regionen med sitt varma klimat vara ett stäppområde.
Matoljan är i dag Chumaks viktigaste produkt, men det är framför allt för sin ketchup man är välkänt över hela landet. Företaget producerade landets första ketchup och utnyttjade tidigt det billiga marknadsföringsklimatet. I dag är Chumak Ukrainas fjärde mest välkända varumärke.
Namnet betyder förresten Saltmannen och härstammar från Ukrainas första handelsmän. De kom med salt från Svarta havet och sålde norröver för att sedan ta med sig andra varor tillbaka. Fredliga affärsmän med ett
historiskt gott anseende.
Numer handlar Chumak inte bara om försäljningen inom landet. McDonalds och Unilever tillhör köparna, liksom CocaCola som köper tomatjuice. En export som förstås ger pengar, men också status. Det är köpare som omges av höga krav på sina produkter.
VD:n Carl Sturén har också lyckats förankra företaget i den ukrainska makteliten. Nuvarande president Leonid Kutjma har besökt fabriken vid tre olika tillfällen, premiärministern Viktor Janukovitj har också varit i Kachovka och sett ketchupproduktionen.
I ett land som Ukraina betyder sådana besök mer än PR. Det är också en signal till korrumperande tjänstemän på olika nivåer att det är bäst att hålla fingrarna borta från Chumaks syltburkar.
- Potentialen är stor. Både för att öka försäljningen inom landet och för att exportera, säger Carl och Johan.
Johan är redan gift med en ukrainska, Carls bröllop väntar inom kort. På mer än ett sätt verkar alltså Chumaks satsning i Ukraina vara långsiktig.
Om vi återvänder till inledningens
liknelse med ett fotbollslag så vet vi ju också att det lag som vunnit allsvenskan får en chans att spela Champions league och testa Europas tuffaste konkurrens.
KACHOVKA Till höger om vägen böljar solrosorna lätt för vinden i ett gult hav så långt ögat kan se, till vänster står tomatplantorna i givakt i kilometerlånga prydliga rader.
Bönderna i den här regionen i södra Ukraina har fått nytt hopp och de behöver inte vara oroliga för att inte få avsättning för sina produkter. Svenska Chumak ligger ju inom bekvämt transportavstånd.
Om Chumak var en idrottsförening skulle historien vara som hämtad från gamla tiders Rekordmagasin, där några entusiaster bildade ett fotbollslag för division VII och tog allsvenskt guld mindre än tio år senare.
Entusiasterna i det här fallet är Carl Sturén, 30, och hans tre år äldre morbror Johan Bodén. Via familjeföretaget Örnäs Produkter, som producerade saft och sylt, hade Carl och Johan provat på livsmedelsbranschen, men erfarenheterna var starkt begränsade när de
1994 beslöt att satsa på Ukraina.
- Jag hade haft några projekt i baltstaterna och i jakten på gurka hade jag också besökt Ukraina. Tanken på en industri i Ukraina grodde länge, berättar Johan Bodén.
Under ett bastubad hemma i Stockholm i maj 1993 togs beslutet. Carl var bara 19 år och hade just muckat från det militära, Johan jobbade i familjeföretaget.
- Vi var naiva, men mycket nyfikna, säger Johan.
Han kunde ha tillagt att de var oerhört målmedvetna, beredda att jobba stenhårt för sin idé. 1994 var det bara tre personer i företaget: Carl, Johan och en pensionerad jordbruksarbetare från Gotland. I dag är det 1 400 fast anställda och 15 000, kanske 18 000 säsongsarbetare som plockar grönsaker. Chumak har därmed blivit en mycket viktig faktor för den ekonomiska stabiliteten i regionen.
Omsättningen har växt från tre miljoner dollar 1997 till 55 miljoner dollar i fjol. När jag besöker fabriken pågår en stor ombyggnad. En investering på tio miljoner dollar ska mer än fördubbla kapaciteten att ta hand om
solrosfrön, från nuvarande 100 000 ton per år till 250 000 ton.
- Det här var en död sovjetisk fabrik som vi framgångsrikt lyckats skapa nytt liv i, säger Carl Sturén när han visar runt på fabriken.
Carl och Johans drivkraft var en nyckel till framgång. Ett brev till den svenske miljardären Hans Rausing, mannen bakom Tetra Pak, var en annan avgörande faktor.
Hans Rausing har under många år visat ett starkt intresse för investeringar i öst och 1995 höll han ett föredrag under mottot ”Gå öst ungdomar”.
Det dröjde inte länge förrän Hans Rausing fick ett brev från Carl och Johan på temat ”vi är unga och har gått öst”. Rausing gillade uppenbarligen de unga affärsmännens planering och optimistiska framtoning. Han satsade 35 miljoner kronor, den första egna fabriken öppnade 1996 och den varma relationen består än i dag.
- Vi har haft tur som lyckats få med oss äldre, erfarna medarbetare inom olika områden, säger Carl och hans pappa Lolo är ett exempel.
Lolo Sturén är något av senior adviser och avlastar
också mycket när det gäller PR-verksamheten. Heini Reissenweber, en av världens mest rutinerade när det gäller tomatproduktion, bakterieologi och såser, är en annan som bidragit till att höja kunskapsnivå och kvalitetskontroll.
Valet av Kachovka var ingen tillfällighet, här finns allt: Den svarta näringsrika jorden, billig arbetskraft, en bra infrastruktur och ett fungerande bevattningssystem.
Från mäktiga floden Dnjepr finns ett kanalsystem som gör det möjligt att bevattna två miljoner hektar jordbruksmark. Det är mer än hela Sveriges jordbruksareal och sannolikt världens största bevattningsystem. Utan detta skulle regionen med sitt varma klimat vara ett stäppområde.
Matoljan är i dag Chumaks viktigaste produkt, men det är framför allt för sin ketchup man är välkänt över hela landet. Företaget producerade landets första ketchup och utnyttjade tidigt det billiga marknadsföringsklimatet. I dag är Chumak Ukrainas fjärde mest välkända varumärke.
Namnet betyder förresten Saltmannen och härstammar från
Ukrainas första handelsmän. De kom med salt från Svarta havet och sålde norröver för att sedan ta med sig andra varor tillbaka. Fredliga affärsmän med ett historiskt gott anseende.
Numer handlar Chumak inte bara om försäljningen inom landet. McDonalds och Unilever tillhör köparna, liksom CocaCola som köper tomatjuice. En export som förstås ger pengar, men också status. Det är köpare som omges av höga krav på sina produkter.
VD:n Carl Sturén har också lyckats förankra företaget i den ukrainska makteliten. Nuvarande president Leonid Kutjma har besökt fabriken vid tre olika tillfällen, premiärministern Viktor Janukovitj har också varit i Kachovka och sett ketchupproduktionen.
I ett land som Ukraina betyder sådana besök mer än PR. Det är också en signal till korrumperande tjänstemän på olika nivåer att det är bäst att hålla fingrarna borta från Chumaks syltburkar.
- Potentialen är stor. Både för att öka försäljningen inom landet och för att exportera, säger Carl och Johan.
Johan är redan gift med en
ukrainska, Carls bröllop väntar inom kort. På mer än ett sätt verkar alltså Chumaks satsning i Ukraina vara långsiktig.
Om vi återvänder till inledningens liknelse med ett fotbollslag så vet vi ju också att det lag som vunnit allsvenskan får en chans att spela Champions league och testa Europas tuffaste konkurrens.
