Sverige, som redan infört sådana stabilitetsavgifter, är en modell för arbetet, uppger en källa i kommissionen för SvD Näringsliv.

– Vår modell skapar ett ansvar hos bankerna, genom att bankerna själva bygger upp stabilitetsfonden. Då behöver inte skattebetalarna stå för kostnaden, när en bankkris måste lösas, säger finansminister Anders Borg vid en pressträff under finansministermötet.

I den svenska modellen tvingas bankerna årligen betala 0,036 procent av balansräkningen (aktiekapitalet frånräknat). Pengarna samlas i en stabilitetsfond som ligger utanför den offentliga budgeten. Med pengarna utanför budgeten undviker man att budgetsaldot drabbas om en eller flera banker måste räddas för att skydda det finansiella systemet.

Totalt beräknas avgifterna uppgå till 2,6 miljarder kronor per år för 2009-2010. Därefter ska avgifterna bli ”riskbaserade”, men målet är att fonden ska uppgå till drygt 150 miljarder om 15 år.

På svenska finansdepartementet uppskattar man att fonden ska klara en bankkris ungefär var femtonde år.

– Det handlar om väldigt stora ekonomiska belopp, närmare 3 procent av BNP, säger Anders Borg, som tillägger att han välkomnar att arbetet nu är igång på EU-nivån.

Kommissionen kommer med en rapport redan i oktober. Den blir sedan föremål för fortsatt debatt i finansministerrådet.

Vid tisdagens möte varnade några ministrar för att stabilitetsfonder skulle kunna öka bankernas risktagande, eftersom fonderna finns till hand om räddning skulle behövas.

– Det återstår mycket arbete och det här är inte en fråga där vi kan improvisera oss framåt. Helt klart är dock att dessa fonder inte ska användas för att rädda banker, utanför att lösa kriser, säger Michael Barnier, ansvarig kommissionär.

Från svenskt håll betonar man just detta, nämligen att pengarna ska användas för rekonstruktion, vilket skulle betyda att en banks aktieägare förlorar hela eller delar av sitt ägande när pengar från fonderna används för en ”räddningsaktion” genom ett kapitaltillskott.

Det handlar inte om att samla alla pengarna i någon jättestor EU-fond. Varje land skapar sin fond och ska ha ganska stora friheter att utforma systemet. Kommissionens ambition är att lagfästa ett principiellt ramverk som garanterar att inte konkurrensen snedvrids mellan länderna och att inte en stor gränsöverskridande bank drabbas av dubbla avgifter.

Vid gårdagens möte diskuterades också möjligheten att lägga en transaktionsskatt på finanssektorn, ibland kallad Tobinskatt, efter den amerikanske ekonomen.

Anders Borg argumenterade emot och hänvisade till att Sverige införde en sådan skatt på aktiehandel på 1980-talet. Den kallades ”valpskatt”, eftersom den skulle klämma åt de så kallade finansvalparna.

– Prognosen var att den skulle ge 1,5 miljarder kronor i skatter. Det blev bara 50 miljoner, eftersom handeln flyttade ur landet. Jag gissar att det är få av finansministrarna som tror att transaktionskatten är ett realistiskt alternativ, säger Anders Borg.