Explosionen i mikrobloggande beskrivs som en revolution i hur vi kommunicerar med varandra på nätet. Med meddelanden på max 140 tecken via mobilen eller direkt på bloggen kan vänner, kollegor och andra kontakter hålla koll på varandra. Företag marknadsför nya produkter och kommunicerar med sina anställda, politiker med sina väljare, och kändisar med sina fans genom mikrobloggmeddelanden.

Utvecklingen påminner om när trenden med sociala nätverk exploderade för två år sedan. Då skulle alla unga kommunicera på nätverkssajter som Playahead, Apberget och Hamsterpaj, vilket fick mediebolagen att slänga ut miljoner för att koppla greppet om ungdomarna i sina portföljer.

Västerbottenskuriren pungade ut 10 miljoner för Apberget, och MTG 102 miljoner för Play-ahead. Men strax kom ”killer ap-en” Facebook och manövrerade ut alla de andra och mediebolagen stod med lång näsa när medlemmarna på ”deras” sajter hade flytt till Facebook.

Twitter, Jaiku och Bloggy heter idag de största mikrobloggtjänsterna som används i Sverige. Likt nätverkssajterna slåss de om användarna för att kunna kapitalisera på sina tjänster. Problemet är att de ännu inte har hittat någon affärsmodell för sina snabbt växande tjänster. Annonsfinansiering är inte självklart då många annonsörer fortfarande är skeptiska till miljöer där användarna styr innehållet.

Amerikanska Twitter som idag har 7 miljoner användare och värderas till 2 miljarder kronor har redan fått ett anbud av Facebook, och 2007 köpte sök-jätten Google Jaiku som var den första stora mikrobloggtjänsten. I januari lanserade svensken Jonas Lejon plattformen Bloggy som idag har 10000 medlemmar.

Men ingen av dem tjänar pengar på sina användare. Problemet är att tjänsterna utgår från tekniken snarare än affärsmöjligheterna, och man hoppas så småningom hitta intäktsströmmar genom den växande trafiken.

Twitter har 25 anställda som enbart jobbar med teknik- och produktutveckling, men ingen som jobbar med affärsutveckling. ”Vi har inga affärsmänniskor i företaget så detta är inte ett område vi fokuserar på”, säger grundaren Ewan Williams.

Inte heller Bloggys grundare Jonas Lejon kan svara närmare på hur han ska tjäna pengar, inte mer än att han ska sälja tjänster till företag.

Ett problem för affärsutvecklingen är att mikrobloggandet ännu är i sin linda. På bara några månader har användarna flyttat mellan tre olika, men i sin uppbyggnad snarlika plattformar. Vad som avgör valet av mikrobloggplattform blir därför helt enkelt var ens kontakter håller hus.

Likheten gör plattformarna ännu mer flyktiga än nätverkssajterna och mer känsliga för att medlemmarna röstar med fötterna när en bättre funktion dyker upp någon annanstans.

Miriam Olsson på Internetworld sätter fingret på det när hon i januari skrev ”majoriteten av mitt nätverk på Jaiku har valt att flytta över till Bloggy. Just nu är allt förvirrat...jag står vid mikro-bloggens vägskäl och vet inte vart jag ska gå”.

Detta ombytliga fenomen går inte att blunda för om man ska bygga en affär.

Problemet med avsaknaden av affärsmodell finns där, men marknadsledaren har ett tag på sig att lösa det. Riskkapital finns så bolaget klarar sig under flera år, och enligt vissa är strategin att på sikt bli uppköpt. Och kanske är det som Bloggys Jonas Lejon säger, att det finns en otroligt stor potential att tjäna pengar på mikrobloggar, det gäller bara att ha tålamod nog att komma på hur.

”När Google startade visste de inte heller hur de skulle tjäna pengar”, säger han.