LÄS MER: ”ECB-besvikelsen: Euron tappar än mer”

De svenskar som under sommaren har turistat i ett euroland har kunnat erfara den märkliga känslan av hur det är att vara norrman och van vid en stark inhemsk valuta. Plötsligt räcker de inväxlade svenska kronorna både till dessert och avec.

Men det är inte bara svenska turister som har anledning att glädjas över en allt svagare euro. Ska man vara riktigt krass så är den svaga valutan, som på ett år fallit med nästan 20 procent gentemot dollarn, det enda riktigt påtagliga ekonomiska ljuspunkten för den allt skakigare valutaunionen. Det ger euroländerna draghjälp utifrån för att hålla uppe efterfrågan.

För den svaga euron är ju en effekt av de allt tyngre orosmoln som hänger över valutaunionen. Grekland är kört. Det är uppenbart att landet inte klarat att uppfylla de åtaganden den har gjort gentemot den så kallade trojkan, (Internationella Valutafonden, den Europeiska centralbanken och EU) även om den officiella utvärderingen kommer först i höst. Den grekiska ekonomiska ”tillväxten” prognostiseras att krympa med 7 procent i år. Den grekiska ekonomin ser därmed ut att vara på väg mot att till årsskiftet ha krympt med runt 20 procent sedan toppen 2007. Det är ren depression och överträffas endast av Lettlands ackumulerade fall under åren 2008 och 2009. Hur den grekiska röran ska redas ut och om landet kan vara kvar i eurozonen är stora frågetecken.

Men Greklands problem överskuggas av det betydligt större Spanien, som är på väg över kanten, med Italien flåsande tätt bakom. Räntan på den tioåriga spanska statsobligationen svingade sig i förra veckan upp till rekordhöga 7,5 procent. Det var då som ECB-bossen Mario Draghi, förutom sin allegoriska historia om hur eurohumlan med ifrågasatt flygförmåga, är på väg att förvandlas till ett riktigt högtflygande bi, yttrade de förlösande och flitigt citerade raderna: ”Inom vårt mandat är ECB berett att göra allt som krävs för att bevara euron. Och tro mig det kommer att vara tillräckligt.”

LÄS MER: ”Draghi lämnar ECB-räntan oförändrad”

Marknaderna tog ett glädjeskutt och den spanska räntan sjönk åter under 7 procent och den italienska under 6 procent. Det lär emellertid krävas mer än bevingade ord för att stabilisera eurons flygförmåga. För den spanska räntan är fortfarande klart högre än vad den var under den skakiga perioden i slutet av december i fjol när ECB kom till undsättning genom att ge pressade eurobanker i princip fritt fram att låna till låg ränta. Effekterna av denna Long Term Refinancing Operation höll ett knappt halvår innan problemen åter började dyka upp som en dåligt renoverad fuktskada.

För Spanien är verkligen pressat. Arbetslösheten vid utgången av årets andra kvartal klockades in på rekordhöga 24,6 procent. Internationella Valutafonden, IMF skrev i fredags ner sin prognos för landets tillväxt till minus 1,7 procent i år och minus 1,2 procent nästa år och varnade för ”signifikanta nedsidesrisker”.

Det är inte så svårt att identifiera dessa. Den spanska regeringens åtstramningsprogram där momsen höjs med 3 procentenheter samtidigt som kostnader ska kapas, bland annat genom sänkta löner för offentligt anställda, kommer att slå mot tillväxten. Samtidigt har Spanien långt kvar till att anpassa sin fortfarande överdimensionerade bygg- och anläggningssektor som fortfarande svarar för 14 procent av landets BNP, långt över EU:s genomsnitt, trots att landet torde vara färdigbyggt för flera år framåt.

Dessutom har knappast all luft gått ur den spanska fastighetsbubblan. Enligt den officiella statistiken har de spanska fastighetspriserna fallit med 30 procent från toppen 2007 till utgången av juni i år. Det kan jämföras med de amerikanska delstaterna Arizona, Nevada och Florida där priserna under bubbelåren 2000 till 2006 som mest steg med 120 procent, medan de spanska priserna steg med 130 procent från 2000 till 2007. I dessa delstater hade bostadspriserna fallit med mellan 43 och 53,5 procent till och med 2011.

Med en väsentligt högre arbetslöshet och ökande emigration är det svårt att se att den spanska fastighetsmarknaden ska kunna undvika ett prisfall i samma storleksordning eller mer. Ur det perspektivet är det svårt att se att det spanska banksystemet ska klara sig med de 100 miljarder euro som Spanien har sökt stöd för.

Det återstår att se om ECB och Mario Draghi likt den gamle rockaren Mikael Rickfors verkligen kan, vill och inte minst får Tysklands och dess styvnackade Bundesbanks godkännande att ”köpa vingar för pengarna”.

LÄS MER: ”IMF: 'Utmärkt möte med finansministern'”

LÄS MER: ”Har du koll på eurokrisens fikonspråk?”