Vi är mitt uppe kvartalsrapportfloden och varje bit information som kan ge vägledning om framtiden eftersöks stycke för stycke i marknadsanalyser och vd-ord.

Men många aktieägare letar förgäves. Få börsbolag vågar sig på att ge någon meningsfull prognos om framtiden. Det som publiceras är möjligen en vag indikation om att ”marknaden är svårbedömd”. Mera specifika utsikter i form av uppskattad tillväxt, försäljning och vinst får man leta länge efter.

”Utsikterna för 2012 är svårbedömda, särskilt i Europa mot bakgrund av de ekonomisk-politiska problemen i euroområdet”, slog exempelvis Scanias vd Leif Östling till med i onsdags.

Hos HiQ är man också restriktiv. Teknikkonsulten konstaterar i delårsrapporten som kom i tisdags att ”HiQ lämnar inga prognoser”. Trots den policyn vågar sig koncernchefen Lars Stugemo ändå på en liten sorts utblick i vd-ordet: ”2012 kan mycket väl bli ett år då agnarna sållas från vetet.”

Det finns förvisso undantag. Klädjätten Hennes & Mauritz förser normalt ägarna med en rejäl packe information, inklusive hur många butiker man räknar med att öppna under året och att marknaden åtminstone så här långt ser stark ut. ”Vi har fått en bra start på det nya året med en stark försäljningsutveckling både i december och så här långt i januari”, konstaterar vd Karl-Johan Persson.

Trenden i fråga om prognoser har svängt fram och tillbaka över åren. En allmän känsla är att företagen nu blivit alltmer återhållsamma med framåtsyftande information. Det finns förstås skäl till det.

Men många aktieägare letar förgäves. Få börsbolag vågar sig på att ge någon meningsfull prognos om framtiden.

Ett uppenbart problem med en prognos uppstår i samma ögonblick som företaget inte kan möta den. Ingen vill leverera en besvikelse och tvingas vinstvarna för att inte kunnat hålla det man lovat. Då är det säkrare att inte lova någonting.

Börsbolag kan heller inte prognostisera hur som helst. I kontraktet med börsen finns inget om att bolagen måste lämna prognoser, men om de gör det så måste prognosen följas upp och justeras vid behov.

Dessutom roterar aktiemarknaden allt snabbare och blir alltmer professionell, eller vad man nu ska kalla det. Bevakningen och genomlysningen av delårsrapporter är oändligt mycket mera intensiv än för några tiotal år sedan, då information kunde lämnas lite mera hipp som happ. Nu straffas informationsfloppar stenhårt och mer eller mindre i realtid.

Åsikterna går också isär om ifall börsbolagen alls bör lämna några prognoser för framtiden. Det går att hävda att en alltför specifik prognos som sedan ändå inte stämmer bara förvirrar aktiemarknaden. Inte minst nu, när skuldkrisens Europa, ett allt svalare Kina och en svårbedömd nordamerikansk konjunktur likställer prognosmakeriet med att spå i en kaffesump. Lägg till det risken för översvämning, terrordåd och oljeprisrally, och den mest garvade vd avhåller sig troligen från att skåda in i kristallkulan offentligt.

Men det går lika bra att vända på resonemanget. Att någonting är svårt är i sig inget bra skäl för att avstå. Snarare tvärt om. Och vem skulle vara bättre lämpad att förutspå börsbolagens framtida marknad än börsbolagen själva?

Ta NCC till exempel. I rapporten i onsdags konstaterade vd Peter Wågström att byggbolaget inte sett några tecken hittills på att oron runt eurokrisen drabbat efterfrågan. På NCC:s huvudmarknader, skriver bolaget, ”finns ett underliggande behov av bostäder, med undantag för Danmark, och vår bedömning är att priserna för nyproducerade bostäder kommer att vara stabila under 2012”.

Det är svårt att hävda att den informationen är oviktig om man ska bedöma byggbranschen. På samma vis är det knappast dåligt att känna till att SKF räknar med sämre rull för lagren i år.

Börsbolagen vet förstås ganska mycket om vart marknaden är på väg när de publicerar sina kvartalsrapporter. Det finns många historier om hur finansavdelningarna använder den informationen för att korrigera de analytiker som ligger alltför galet i sina spådomar om kommande kvartal, ett fenomen som går under epitetet ”analytikermassage”.

Det är tackamt för analytiker när de får sådan hjälp på traven. Men för särskilt småaktieägarnas del vore det mycket bättre om de själva fick den informationen samtidigt med rapporten i stället. Mer information bör rimligtvis vara bättre än mindre information.