Timingen verkar perfekt. Lågkonjunktur och en massa vägprojekt i pipline. Och dessutom ett stort intresse från utländska vägbyggare. Regering, Vägverket och inte minst byggbolag och arbetslösa byggjobbare kan vara rätt nöjda med vad som för närvarande sker på vägsidan. Full rulle men även på tågsidan byggs det enormt med Citybana, Citytunneln med mera.

– Visst är det högkonjunktur för vägbyggen. Och den hoppas jag består ett antal år framöver, säger Vägverkets nya generaldirektör Lena Erixon.

Hon gläds åt at man nu får in rekordmånga anbud på olika vägprojekt. Och eftersom det ofta är stora jobb är utländska bolag med och slåss om beställningarna. Lågkonjunkturen har helt klart spelat Vägverket i händerna.

– På Norra Länken har vi tyska jättar som Billfinger och Hochtief och i Hjulsta norska Veidekke. Aldrig har vi fått så mycket väg för pengarna, säger hon.

Sverige har annars jämfört med andra länder satsat ganska lite på vägar mätt i förhållande till BNP. Men nu är proppen lös. Och att den flugit av beror till viss del på medfinansieringen (se faktaruta). När också andra är med och betalar, ja då tidigareläggs och byggs det mera, menar Lena Erixon.

Hon räcker över en lista på ett 20-tal stora och heta vägprojekt för totalt 50 miljarder kronor där staten lyckats fixa finansieringen med hjälp av trängselskatter och bidrag från kommuner och landsting på 35 miljarder. Många av dessa vägar (se karatan) byggs under 2010-2015.

Största posten på listan är Förbifart Stockholm för 27,5 miljarder kronor där trängselskatt ska betala större delen av kalaset. Annars är kommunernas bidrag relativt blygsamma, ungefär 2 av de 35 ”extra” miljarderna.

I höst fortsätter förhandlingar om medfinansiering och då handlar det om ytterligare ett 20-tal vägbyggen, dock inte så mycket som 50 miljarder.

Hittills har väg- och även järnvägsbyggen varit en statlig angelägenhet. Det har varit staten som står för kostnaderna, ägandet och underhållet. Det nya nu är att kommuner och landsting kan vara med och betala. Men de kommer inte att äga vägen.

Men varför skulle en kommun vara intresserad av betala för en allmän väg? Det blir ju bara en extra kostnad.

Lena Erixon ser följande fördelar:

• Kommunen får vägen byggd tidigare än planerat och kan snabbare komma igång med att bygga till exempel ett bostadsområde eller köpcentrum.

• Man kan påverka hur vägen utformas, exempelvis om det ska vara planskilda korsningar.

• Kommunen får loss värdefulla exploateringsrätter när man säljer mark i anslutning till vägen.

Motståndet från kommunerna att vara med och betala har börjat luckras upp. Regeringen har också tydligt sagt att det är så här man vill se att vägar, järnvägar, slussar hamnar med mera delvis kan finansieras. Och Lena Erixon tror att trängselskatter och brukaravgifter i form av bro- och tunnelavgifter kommer att bli allt vanligare.

I Sundsvall och Motala är broavgift på gång. Och Stockholmarna får räkna med att betala en avgift när de passar Skurubron, i Örnsköldsvik blir det en tunnelavgift.

Ska också privata finansiärer släppas in på vägsidan, så kallade PPP-projekt (public private partnership? Nja, det verkar inte lika säkert. Men egentligen är det en lightversion av PPP vi nu infört, menar hon.

Det har dock förekommit och förekommer att företag är med och betalar för en väg. Men då har det varit i form av en förskottering - först har företaget betalat men sedan fått tillbaka pengarna från staten. Det har till exempel gällt AstraZeneca i Södertälje. Och i nu aktuella E4 i Umeå är Volvo AB med på ett hörn i en markaffär.

Bra eller dåligt att Sverige får en massa vägar? Bilhataren kan möjligen glädja sig åt att vägprojekten åtminstone ger många jobb. Vägverket uppskattar att de nu 20 medfinansierade projekten skapar 50 000 nya jobb. Många hade kommit till förr eller senare men under en lågkonjunktur kan de vara eftetrlängtade jobb.