Det är lunchtid hos hemtjänsten på Hantverkargatan i Stockholm. Samtidigt som medhavd mat värms i mikrovågsugnarna förhandlar Kommunal, som är medlem i LO, och Stockholms stad om årets lönepott.
–Nu ska vi löneförhandla om några sketna hundralappar. Det är ljusår mellan oss och de som sitter i LO-borgen, säger vårdbiträdet Åsa Bergkvist och skakar på huvudet.
Hon var först tveksam till vad som egentligen stämde i den snåriga historien om vd:n för AMF Pension och hans pensionsavtal. Men nu har hon bestämt sig –Wanja Lundby-Wedins förklaringar håller inte.
Åsa Bergkvist har jobbat inom hemtjänsten i tjugofem år, är utbildat vårdbiträde och har gått extra utbildningar inom bland annat psykiatri. Hon tjänar 21000 kronor i månaden.
Mångmiljonpensionen till Christer Elmehagen har diskuterats flitigt bland vårdbiträdena på hemtjänsten.
–Det vi pratat mycket om är: vad ska han göra med alla pengarna? Vad behöver han som ingen annan behöver? säger Åsa Bergkvist. Hon har varit fackligt aktiv på lokal nivå men tycker att det under åren blivit allt större gap mellan lokal nivå och riksnivå. Att stödet i förhandlingarna blivit allt sämre.
Med 21000 kronor i månaden skulle det ta 412 år för Åsa Bergkvist att tjäna i hop till Christer Elmehagens ersättningar.
– Vem vill jobba i det här yrket för de pengarna vi jobbar för? Det kommer bara bli en massa looser-ungar som inte vill läsa data eller ekonomi, säger hon och skrattar.
Hon och hennes kollegor tycker att genom att godkänna pensionen har Wanja Lundby Wedin förbrukat sitt förtroende. Och att känna sig lurad, som Wanja Lundby Wedin sagt, är inte tillräckligt skäl för förlåtelse.
–Visst är det bra att vi finns i styrelser men då ska man bevaka LO:s intressen. Det är oacceptabelt att säga ”jag blev lurad”. Tänk om vi skulle säga så i vårt jobb –då skulle man åka ut med huvudet före, säger undersköterskan Amir Afra, som menar att det finns en elit även i facket. Och att de tänker mer på sina pengar och sina bonusar än på medlemmarnas väl.
Wanja Lundby-Wedin är välkommen att praktisera på hemtjänsten på Kungsholmen i Stockholm.
–Det skulle hon aldrig göra – hon har sina pengar. Men om hon skulle göra det skulle hon märka att det sliter på ryggen och axlarna. Särskilt om personen är sängliggande, säger Amir Afra.
Trots att Åsa Bergkvist , Amir Afra och Jacques Morand är eniga om att Wanja Lundby-Wedin bör avgå har de svårt att se någon ersättare. Hon är, trots allt, mycket omtyckt. Men, menar de, att det nu verkar som att Wanja-gate gör att Socialdemokraterna rasar i opinionsundersökningarna. Och det är ett alltför högt politiskt pris.
–Det här är inget personligt. Hon är väldigt sympatisk men nu måste hon ta sitt ansvar. Men det måste bli en läxa för andra ordföranden. LO måste förstå att det är medlemmarna som betalar och då måste det gå rätt till, säger Jacques Morand.
