Vatten- och sanitetsfrågan har lägsta prioritet av många anledningar, men en av de främsta är att vatten inte har något pris.

Arjun Thapan, ordförande i World Economic Forums

Av Kinas 669 städer lider 60 procent av vattenbrist. Kinesiska ledare ser framtida vattenbrist som ett av de största hoten mot en fortsatt tillväxt.

Trots att en kinesisk med- borgare bara förbrukar en tredjedel av vad en amerikan förbrukar har Kinas vattentillgång sjunkit med 13 procent och fortsätter att minska. I våras upplevde Kina en extrem torka som innebar stora risker för företag: elbrist som hotade produktionen, förlust av fraktkapacitet som störde leveranskedjan och avbrott i jord- bruket som drev upp priserna på bland annat bomull.

I USA, som har världens högsta vattenförbrukning per in- vånare, ligger fyra av de fem snabbast växande urbana områdena i landets torraste stater, som till exempel Kalifornien, Texas och Florida. Enligt Naturvårdsverket i USA kommer 36 stater att stå inför vattenbrist under de kommande tre åren.

Det finns i dag 39 städer med över 10 miljoner invånare – så kallade megastäder – och 28 av dem ligger i framväxande ekonomier och utvecklingsländer. 2010 stod nästan alla megastäder inför ökad vattenbrist. I megastaden Bangkok, en av Sydostasiens snabbast växande städer och tillväxtmotor i den thailändska ekonomin, har de lokala myndigheterna enligt en rapport från Världsbanken, kapacitet att förse Bangkok med vatten fram till och med 2011. Framåt överstiger efterfrågan tillgången, om ingenting görs.

De största vattenproblemen i städer är bristande infrastruktur för vatten och sanitet, föroreningar, dålig vattenkvalitet, saltvatteninträngning och översvämningar. Problem som dessutom förvärras av klimatförändring- arna.

Urbana beslutsfattare i framväxande ekonomier står inför komplexa miljöfrågor som kräver stora investeringar, men med förhållandevis låga skatteintäkter. Hastigheten i urbaniseringen överstiger också både lokala och nationella institutioners kapacitet.

Enligt Arjun Thapan, ordförande i World Economic Forums glo-bala råd för vattensäkerhet, är frågan inte heller prioriterad.

– Vatten- och sanitetsfrågan har lägsta prioritet av många anledningar, men en av de främsta är att vatten inte har något pris. För att attrahera den privata sektorn, investeringar och tekniskt kunnande måste du ha ett värde på vatten. De här problemen kommer inte att lösas utan att man driver vatten och sanitet som ett företag, med bättre resultat och högre avkastning. Jag förespråkar partnerskap mellan offentliga och privata aktörer, där regeringar har en reglerande roll.

Det finns uppskattningar om hur stora investeringar som behövs för att globalt lösa frågan med infrastruktur för vatten och sanitet.

En rapport från World Economic Forum säger att det från 2015 behövs årliga investeringar på 772 miljarder US-dollar. Rapporten säger också att privat finansiering behövs, eftersom offentliga medel inte kan fylla investeringsgapet. Arjun Thapan anser dock att frågan om stor- leken på investeringen inte är relevant.

– Problemet handlar inte om brist på pengar, utan om brist på bra projekt som attraherar kapital. Pengar letar efter bra projekt, med låg risk och bra avkastning. I vatten och sanitet är riskerna fortfarande höga på grund av att sektorn drivs av lokala myndigheter, vilkas förutsägbarhet, beslutsfattande och förutsättningar att hålla sig till ett åtagande inte har visat sig fungera.

Om man inte lyckas lösa problemen med städers vatten- och avloppshantering ser Arjun Thapan det som att företag som är beroende av vatten i sin verksamhet hamnar i en ond cirkel. Det största hotet som han ser det är föroreningar.

– I Kina och Indien släpps nästan allt avloppsvatten från industrier och hushåll ut helt obehandlat i vattendrag med utbredd nedsmutsning som följd. 300 miljoner kineser dricker förorenat vatten! I vattenbristens spår tvingas företag nu betala dyrt för nedsmutsningen, vilket inte ingick i affärsplanen. Och fortsätter de att förorena vattnet kommer de att ha mindre och mindre vatten för att fortsätta sina affärer.

I Kina beräknas miljöförstöring och föroreningar årligen kosta 8–12 procent av BNP. 21 procent av vattentillgångarna är otjänliga som dricks- och bevattningsvatten.

Regeringen har därför beslutat att under de kommande 10 åren investera 610 miljarder US-dollar för att rena vattendrag och få bukt med utsläpp.

Den ekonomiska aspekten av vatten är tydlig och samtidigt en utmaning; vattenförsörjning, ekonomisk utveckling och BNP är sammanlänkade. Att ge vattenfrågan hög prioritet och lösa sambanden mellan vatten- förbrukning, energiförsörjning, matproduktion och människors hälsa kommer att bli en springande punkt i alla ekonomier, och särskilt i Asien. Ineffektiv vattenhantering kommer att ses som en broms för den ekonomiska tillväxten. Omvänt kommer affärsmöjligheter och kapital lockas till de ekonomier som satsar på en bra vattenförvaltning.

Arjun Thapan anser att företag har en stor roll att spela.

– Företag måste visa vägen, i stället för att vänta på andra. De måste börja granska och redo- visa sitt vattenfotavtryck, utveckla resurseffektiva teknologier och göra ett slutet kretslopp.

– Det är en välkommen paradox, avslutar Arjun Thapan. Människors tankesätt börjar förändras, inte på grund av en egentlig lust att förbättra, utan för att det är en vattensäkerhetsfråga. Du kan inte längre flytta din verksamhet någon annanstans, problemen med vattenbrist eskalerar överallt.