Den pinfärske grekiske finansministern Evangelos Venizelos – han tillträdde först i fredags – får tio dagar på sig att försöka övertyga de oeniga ledamöterna i det grekiska parlamentet att anta det stentuffa reformprogram som de andra euroländerna, Internationella valutafonden (IMF) och Europeiska centralbanken (ECB) har ställt som villkor för nödhjälpen.

Innan månadsslutet ska man dessutom kunna visa upp konkreta, klubbade besparingsplaner för statskassan på 28,4 miljarder euro, exempelvis genom att sälja ut några statsägda bolag till privata intressenter, helst så många som ett stort bolag var tionde dag om kalkylen ska hålla.

Hur det nu ska gå till: Grekland har under det senaste året lyckas att sälja så lite som ungefär ingenting, och att privata köpare helt plötsligt skulle börja köa för att ta över företag i ett land som på investeringsmarknader och i finanskretsar bara har några rossliga andetag kvar till döden, ter sig lika osannolikt som att eurogruppens ledare Jean-Claude Juncker verkligen var på det skojfriska humör han visade upp på en presskonferens i Luxemburg i går.

–Jag tänker på tyska när jag pratar franska och på franska när jag pratar tyska, så jag är i slutändan lika obegriplig på bägge språken, skämtade Juncker, efter först en nattmangling mellan euroländernas finansministrar och sedan ett förmiddagsmöte med EU:s alla 27 finansministrar.

Men hans budskap till Aten var nog mer än önskvärt begripligt bland aldrig så språkdöva ledamöter i parlamentet i Aten. Juncker, och EU:s ekonomikommissionär Olli Rehn som satt vid hans sida, upprepade det nämligen minst tio gånger, i något varierande ordalag: anta reformpaketet, oavsett hur högljudda protesterna på era gator är och oavsett hur oeniga era partier och parlamentsledamöter är, annars blir det inga nya pengar.

EU-kommissionären Olli Rehn kastade sedan ljus över att mötets hårda uppmaning till de grekiska folkvalda att klubba paketet, lika mycket var ett budskap till väljarkårerna i Tyskland, Finland, Frankrike och andra länder som går i borgen för den konkursmässige euro-brodern Grekland, om att man inte alltför lätt övertalas att öppna plånboken.

–Det är svåra tider. Reformtröttheten är synlig på gatorna i Aten, i Madrid och på andra ställen – men det är också hjälptröttheten i många EU-länder, sade kommissionär Olli Rehn.

På frågan om vad man då ska göra om Greklands parlament inte antar reformpaketet före månadsslutet, kunde Juncker inte svara, bara rycka på axlarna.

–Det grekiska parlamentet vet att detta måste göras. Om inte… om inte…

En klentrogen journalist frågade hur i all sin dar man kunde tro att den grekiska regeringen skulle kunna sälja av ett statligt företag var tionde dag från och med nu.

–De bara måste göra det, svarade eurogruppens ledare Jean-Claude Juncker kort.