Sångerskan Mariah Carey ler och blickar ut över sin publik. Det är nyårsafton 2009 och hon ska sjunga fyra låtar på en privat fest på paradisön Saint Barts i Västindien. Diktatorn Muammar Gaddafi och hans söner utgör publiken.

Något hon ska ångra bittert. Två år senare sitter hon rödögd i tv-soffor och säger mellan gråtattackerna att hon inte förstår hur hon kunde ta emot gaget på en miljon dollar från en diktator.

Men skammen kom först efter att det libyska folket gjort uppror. Demokratiupproret som kallas den arabiska våren, inleddes i Tunisien och spreds som en gräsbrand till Egypten, Libyen och Syrien.

Gnistorna som startade upproren i diktaturerna var framför allt arbetslöshet, korruption – och folkets längtan efter demokrati.

Det är kusligt likt nuläget i Kina.

Lektion 1 för ekonomijournalister lyder: Follow the money. Alltså, varifrån kommer pengarna – och därmed makten?

Kina har i dag världens största valutareserv, nära 3 200 miljarder dollar, som kan användas för att behålla och utöka makt i världen.

Det görs nu. Och allt tycks ingå i en större plan.

Peking äger runt halva USA:s utlandsskuld vilket motsvarar en tiondel av dess enorma statsskuld. USA behöver nu, som en heroinist sitt fix, fortsatta Kinalån för att kunna fortsätta betala räntor på sin statsskuld.

Dessutom öser Kina in pengar i kol och olja i Afrika och andra delar av tredje världen.

Samtidigt är statliga och privata kinesiska företag ute på en intensiv global uppköpsrunda. Geelys köp av Volvo är bara ett litet exempel. Lagom till andra advent i fjol skapade Kinas centralbank två nya investeringsfonder för satsningar i Europa och USA. Sammanlagt shoppingkapital: 2 100 miljarder kronor, mer än 50 gånger så mycket som den svenska årliga försvarsbudgeten.

Klopeti, klopeti, klopp: Sedan kom Kinas premiärminister Wen Jiabao inridande i full galopp som en riddare på vit häst till Bryssel efter jul.

Som räddaren av Europa.

EU-kommissionens ordförande Barroso skrapade med fötterna och bad vördsamt om stöd till EU:s krisfonder. Wen Jiabao svarade med ett artigt leende och ett vagt ja i mitten av februari. Nu håller han hela Europa på halster under april månads slutförhandlingar.

Kinas ekonomi har vuxit rekordsnabbt och är i dag världens andra största efter USA. Enligt beräkningar från IMF tar Kina över tätplatsen inom fem år.

Lägg till att det växande Kina är väldens mest lukrativa marknad. Alla är där, men de kostymklädda direktörerna från väst tar omsorgsfullt på sig tjocka skygglappar och hörselkåpor. De vill nämligen slippa höra och se framgångssagan Kinas beckmörka baksida.

Låt oss titta på den.

Först en liten repetition. Vi vet, som UD torrt skriver på sin hemsida, att: ”…individer eller organisationer som utmanar kommunistpartiet genom att förespråka pluralism eller demokrati kan dömas till långa fängelsestraff.”

Fredspristagaren Liu Xiaobo sitter till exempel av sitt 11-åriga fängelsestraff för att ha skrivit på en apell för demokrati. Tusentals dör årligen av dödsstraff. Internet och media är manipulerade för att passa regimen.

Här brukar nästan alla som investerar i Kina eller tar emot deras pengar höja handen i en försvarsgest och säga att ökad handel och utbyte med väst på sikt leder till bättre villkor för de förtryckta.

Det är bara en sak.

Det är fel.

Det senaste året har brotten mot mänskliga rättigheter i Kina ökat inom flera områden, enligt svenska Amnesty. Samma slutsats drogs i november i den årliga rapporten från CECC, Congressional executive commission on China, USA:s officiella organ för att utvärdera Kinas mänskliga rättigheter och lagar.

Anledningen stavas den arabiska våren. Den kinesiska regimen är livrädd för att upproren och kraven på demokrati ska sprida sig och agerade exakt som trängda diktaturer brukar agera. Kinesisk polis slog hårt och brutalt till mot hundratals nätaktivister och människorättsadvokater i de största tillslagen på länge.

Men faktum är att demonstrationerna hade ökat redan innan. Enligt Tsinghuauniversitetet genomfördes 180 000 protester under 2010 – mer än fyra gånger så många som tio år tidigare.

Kinaregimens kanske allra viktigaste projekt nu är att sprida tillväxt till det fattiga västra och norra Kina som präglas av arbetslöshet och lokal korruption (kom ihåg vad som utlöste upploppen i Tunisien) för att på så sätt lugna befolkningen.

Regimens mardröm är att tillväxten avtar.

Det är precis vad som händer i dagsläget. I början av mars fick Kina skriva ner årets tillväxtprognos till 7,5 procent, den lägsta siffran sedan 2004.

För Kinas ledning handlar det nu om desperat överlevnad för sitt politiska system – diktaturen.

När Mariah Carey grät ut i tv-sofforna fanns över 7 000 politiska fångar i Gaddafis Libyen. Amerikanska CECC har till dags dato samlat information om över 6 000 politiskt eller religiöst fängslade i Kina. Över 1 400 sitter fortfarande häktade eller fängslade. Resten kan, enligt CECC, vara döda eller ha flytt.

Låt oss vara fullständigt ärliga: Väst har i princip blundat för Kinas diktaturfasoner därför att det är lönsamt.

Då kvarstår den jobbiga frågan: Vad händer om det blir stora upplopp och krav på demokrati i Kina samtidigt som landet har Europa och USA i ett skruvstäd?

Kommer vi då att få se Volvo PV:s Stefan Jacoby sitta i tv-soffor och likt Mariah Carey visa ånger? Barroso?

Knappast.