Senast var det Storbritanniens premiärminister Gordon Brown som föll till föga. Alla som byter in en minst tio år gammal bil få 2 000 pund, cirka 24 200 kronor.

Och nu har tio politiska ledare i EU infört skrotningspremie.

För miljöns och bilindustrins skull vill de nu, i alla fall de som har en inhemsk bilindustri, sätta fart på bilmarknaden.

Tyskland har gått längst med sina 2 500 euro, cirka 27 000 kronor i premie. Där ökade försäljningen med otroliga 40 procent i mars jämfört med mars förra året. På en total europamarknad som tappade nio procent.

Och har dessutom den tyska regeringen höjt anslaget till skrotningspremien från 1,5 miljarder till 5 miljarder euro, cirka 55 miljarder kronor, som ska räcka till två miljoner bilar innan året är slut.

Det pekar företrädare för bilbranschen i Sverige mycket ivrigt på.

Men det går inte bra överallt i skrotningspremiens spår. I Rumänien, Portugal och Spanien har försäljningen tappat mer än genomsnittet – trots moroten.

Och hos den svenska regeringen säger Maud Olofsson, Andreas Carlgren och Anders Borg med en mun:

NEJ.

Det räcker med den nya skattebefrielsen för miljöklassade bilar som ska efterträda miljöbilspremien vid halvårsskiftet. Och Tyskland hade minsann ingen miljömorot alls förut – det hade Sverige. Så heter det.

Men vad ligger bakom de vackra fraserna?

Svaret är enkelt: Skrotningspremie är dyrt. Och främjar främst försäljning av småbilar – och är därmed ingen dunderkur för de svenska biltillverkarna.

Visserligen har Volvo småbilar som C30, men Saab har ingen i sitt program.

Regeringen väljer då samtidigt att blunda för att bilåterförsäljarna står inför en stor kris - flera stora har redan gått i konkurs.

Annat var det 2007. Då satsade regeringen 102 miljoner kronor när alla som skrotade gamla icke katalysatorrenade bilar fick 4 000 kronor.

Då var huvudskälet miljön.

Nu väljer regeringen att satsa på ett något mindre budgetunderskott.