”Är Warren Buffett på väg att tappa greppet?”
Den rubriken på en artikel från nyhetsbyrån Reuters skulle kunna stå som en sinnebild för börshösten 2008.
Det är närmast en underdrift att tala om ett förlorat år på den globala aktiemarknaden. Morgan Stanleys världsindex (MSCI) har fallit med mer än 40 procent sedan årsskiftet. Det är det största ras som noterats sedan indexet startades år 1970.
Ingen har undkommit. Inte ens världens mest beundrade aktieplacerare Buffett och hans investmentbolag Berkshire Hathaway som i åratal betraktats som en ”guldstandard” för såväl institutionella investerare som småsparare världen runt, inte bara för att aktien kostar runt 100 000 dollar per styck. Även Berkshire – som bland annat har stora intressen i försäkringssektorn och som gått in som delägare i f d investmentbanken Goldman Sachs – har drabbats av den dramatiska upptrappningen av finanskrisen som skedde under hösten. Berkshires kurs har fallit med omkring 25 procent i år.
Det betyder ändå att bolaget klarat sig relativt hyggligt jämfört med många andra av världens mest namnkunniga storföretag.
Det gäller, förstås, framför allt inom finanssektorn. Börsvärdet för Citigroup har exempelvis minskat från 160 till knappt 45 miljarder dollar och för Morgan Stanley från 50 till 17 miljarder dollar i år. Enbart i de båda bolagen har aktieägarna förlorat nästan 150 miljarder dollar – över 1 000 miljarder kronor. Och konkurshotade General Motors har i dag ett börsvärde som är i paritet med Stenbeckgruppens Millicom, runt 20 miljarder kronor.
Men det långt ifrån bara krisbranscher som dragits med i börsraset. Det har varit betydligt bredare än så. Börskursen har mer än halverats för ett omsusat företag som Google och nästan halverats för Microsoft under 2008.
Det samlade aktievärdet på de 56 börser som är medlemmar av World Federation of Exchanges var förra årsskiftet 55 000 miljarder dollar. I oktober hade det fallit till 33 500 miljarder. En samlad aktieförmögenhet på 21 500 miljarder dollar – nästan 165 000 miljarder kronor – har sopats bort. Det motsvarar drygt en tredjedel av den årliga, globala bruttonationalprodukten.
Huvuddelen av aktieförlusterna uppstod under några ovanligt ruggiga höstmånader. Och det var kollapsen för den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers som blev en vändpunkt till det sämre, på aktiebörserna såväl som i världsekonomin i stort. Den gav rena turboladdningen åt den finanskris som blossat upp redan i augusti 2007 och åt den recession som startat i USA tre månader senare.
Och det kan tydligt avläsas i börsindexen.
Från årsskiftet fram till Lehmankraschen hade världsindexet gått ner med 22 procent. Ett drastiskt fall om man jämför med de föregående fem åren då MSCI steg med i genomsnitt 15 procent. Men det var ändå en reträtt under relativt ordnade former - och inte särskilt oväntad med tanke på finanskris och konjunkturfall.
Det amerikanska finansdepartementets beslut att statuera ett exempel för marknaden och ”låta Lehman falla” resulterade dock i rena kalabaliken på alla världens aktiemarknader. Börsindexen sjönk som en sten - från Tokyo till Stockholm. Världsindex rasade med 38 procent innan det slog i botten den 20 november.
Marknadsdramatiken satte också tydliga avtryck i den volatilitetsmätare - Vix-indexet - som futuremarknaden CBOE i Chicago tar fram och som i vardagstal brukar kallas för ”skräckindex” eftersom det åtminstone indirekt avspeglar stämningsläget på New Yorkbörsen. Vix-indexet låg under flera år och pendlade mellan 15 och 30. Men i september sköt det i höjden och nådde som mest 80 - rena paniknivån.
Sedan dess har det lugnat sig lite. Börskurserna har återhämtat sig något under den senaste månaden och skräckindexet ligger nu ”bara” runt 50.
Men det blir ändå ett bedrövligt facit när börsåret 2009 summeras. Och även aktiekursindexen bekräftar vad konjunkturbedömarna sedan länge kunnat konstatera: Att man kan glömma alla tankar på en ”isärkoppling” inom världsekonomin. Förhoppningarna om att utvecklingsländer som Kina och Indien någorlunda hjälpligt skulle kunna bära upp världsekonomin när konjunkturen faller i USA och Europa har visat sig starkt överdrivna.
Faller en – faller alla. Och det gäller också på den globaliserade aktiemarknaden. Alla tongivande börser kommer att landa på årsminus på 30 procent eller mer.
Så långt 2008. Men hur går det då under 2009?
Det beror på vart konjunkturen tar vägen.
Även optimisterna är inställda på en kärv inledning av nästa år. Däremot hoppas man på att en vändning därefter. Aktiemarknaden ligger som regel 3-6 månader före den reala ekonomin. Och eftersom många prognosmakare fortfarande spår att lågkonjunkturen - med draghjälp av centralbankernas nollräntepolitik och de massiva statliga stimulanspaket som sätts in - kommer att bottna under andra halvåret skulle börskurserna i så fall kunna börja klättra uppåt någon gång framåt våren eller sommaren.
Det är dock en prognos med många om och men. För även om de ekonomisk-politiska insatserna förmodligen leder till att världen undgår depression och deflation finns det fortfarande stor risk att vi får se en L-formad konjunkturkurva: Att den ekonomiska tillväxten blir svag under en lång tid framöver och att det kanske dröjer flera år innan vi får se en mer substantiell återhämtning i världsekonomin.
