Kvart i sju på torsdagsmorgonen kliver ett 40-tal vietnamesiska bärplockare av bussen på Arlanda. De ska åka hem trots att bärsäsongen just nu är i full gång.
En kvinna som hjälper gruppen på flygplatsen berättar att det inte lönar sig för dem att stanna kvar, mat och boendet uppe i Älvdalen kostar 145 kronor per dag – det har de inte råd med.
–De har betalat många års- löner för att komma hit, många av dem kommer att vara skuldsatta hela livet efter det här, säger hon.
Kvinnan vill vara anonym, hon har blivit kär i en av bärplockarna som nu åker till Vietnam och hon är rädd att han kan få problem.
Mannen berättar att han blivit lovad 2400 dollar i månaden för bärplockning, men några pengar har han ännu inte sett.
–Bemanningsföretaget har sagt till oss att vi kommer att få 10000 kronor tillbaka när vi kommer till Vietnam. Men jag är mycket osäker på det, säger han.
Vietnameserna har bott i Särna i Älvdalens kommun. De har fått skriva på ett kontrakt där det står att de förväntas plocka i genomsnitt 90 kilo lingon, 50 kilo blåbär eller 20 kilo hjortron per dag i tre månader. Först då skulle de ha rätt till minimilönen.
Samtidigt växte skulden till bemanningsföretaget för mat och boende. Sedan augusti har protesterna på den lilla orten avlöst varandra och vid ett tillfälle rann det över för fyra bärplockare. De låste in sina arbetsledare och bakband några av dem. Plockarna har åtalats och rättegången hålls i veckan.
–Efter den incidenten fick de ingen mat av bemanningsföre- taget som tagit hit dem. Kommunen var då tvungen att gå in enligt socialtjänstlagen, förklarar Stefan Linde som är kommunchef på Älvdalens kommun.
Matkostnaden har enligt Stefan Linde uppgått till 50000 kronor för några dagar. Sedan tog bemanningsföretaget över ansvaret, men kommunen fick lova att de skulle betala plockarnas transport till Arlanda när de åker hem.
–Räknar man ihop alla kostnader så är vi uppe i cirka 100000 kronor, säger Stefan Linde.
Storumans kommun hamnade i en liknande situation när 200 missnöjda kinesiska bärplockare gav sig av på en protestmarsch från Långsjöby i Västerbotten där de bodde i en förläggning som ägs av en lokal bäruppköpare.
–Vi fick en krissituation, de vandrade och övernattade på vägen. Då bestämde vi att vi skulle gå in med en humanitär insats och bussa in dem till Storuman, säger Kerstin Asplund som är socialchef på kommunen.
Trots att det handlade om en arbetskonflikt mellan bärplockarna, bemanningsföretaget och bäruppköparen fick kommunen ta ansvar för att kineserna skulle få mat och tak över huvudet. De inkvarterades i en bollhall och kostnaden för boendet uppgick till cirka 42000 per dygn.
–Vi räknade med att bemanningsföretaget och bäruppköparen skulle betala, men än har de inte gjort det.
Efter två och en halv vecka nådde parterna en uppgörelse. Bärplockarna skulle åka hem. Räkningen på 600000 kronor fick kommunen själva ta.
–Det har påverkat hela verksamheten, mycket stod still eftersom vi hade fullt upp med bärplockarna. Vi skulle ordna mat, räddningstjänsten skulle vakta dem på nätterna – eftersom man inte får ha sovande människor utan bevakning, så förlusten är ju inte bara pengarna.
SvD Näringsliv har tidigare berättat om bärplockare från Bangladesh som inkvarterats i några hus i Bräcke i Jämtland. De bodde trångt, frös och var missnöjda över sina arbetsvillkor.
Enligt deras kontrakt skulle de plocka 60 kilo bär per dag för att få ut minimilönen på cirka 17000 kronor i månaden.
Det visade sig dock att kollektivavtalet som bemanningsföretaget skrev med fackförbundet Kommunal inte gäller eftersom personen som skrev på inte representerade bolaget. Många bärplockare ville hem, men de hade inte råd att ta sig till flygplatsen. Då gick kommunen in och betalade tågbiljetter för en del av dem.
–Det har kostat oss cirka 6000 kronor hittills. Nu har vi även anlitat en person som hjälper oss med tolkning när vi behöver tala med bärplockarna, då betalar vi ett arvode, säger Sven-Åke Draxten, kommunalråd i Bräcke.
Både han, Kerstin Asplund och Stefan Linde säger att någonting måste göras för att samma situation inte ska uppstå nästa år. De tycker att bärbranschen behöver sanera sig själv och att frågan ska upp på regeringsnivå.
–Vi försökte kontakta regeringen för att få hjälp, men ingen besvarade våra samtal. Istället käbblade man om vilket departement det sorterar under. Längre än så kom vi inte, säger hon.
