Skakig livflotte för världsekonomin

Ekonomi är inte helt olikt meteorologi. I båda disciplinerna används ofta extremt sofistikerade matematiska modeller men prognoserna är ändå lika träffsäkra som en avsågad hagelbössa. Att försöka blicka in i framtiden med någon slags exakthet är per definition en chansning. Så kommer också även väldigt väntade förlopp alltid som en slags överraskning, som vinterns oundvikliga snökaos och vårens plötsliga värmechock. Beskedet att kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor's för första gången på 70 år flaggar för en eventuell sänkning av USA:s kreditbetyg fick världens börser att falla, även om det är en lika stor skräll som att krokusarna slår ut varje vår. Den relevanta frågan inte varför S&P:s varning kom nu, utan hur den kunde dröja så länge. Den som blir överrumplad av att USA har stora underskott blir sannolikt lika tagen på sängen av nyheten att den svenska femkronorssedeln är avskaffad.

En som redan gjort sig av med alla sina amerikanska statsobligationer är den inflytelserika Bill Gross, chef för världens största räntefond Pimco som förvaltar motsvarande 7 500 miljarder kronor. Kreditvärdigheten hos ett land med USA:s skuldbörda är ytterst begränsad, menar Gross. Samtidigt kan landet alltså fortfarande stoltsera med det högsta kreditbetyget AAA, en kvalitetsstämpel i teorin reserverad för de säkraste av alla säkra placeringar.

Minst förvånad över händelseutvecklingen är sannolikt Kinas president Hu Jintao. Som USA:s största fordringsägare med över 1 150 miljarder dollar placerade i amerikanska statspapper (bara slaget av USA:s egen centralbank Federal Reserve) har han haft all anledning att googla sönder ämnet USA och statsskuld.

Det senaste året har kineserna blivit allt mer irriterade och öppet mästrande gentemot Washington. Det är ju trots allt Kina som tagit ansvaret för att hålla igång världsekonomin när USA och Europa sanerar på hemmaplan. Förra året växte Kinas BNP med 10 procent och takten håller i sig i år. Kinas infrastrukturprojekt, fastighetsfest och nyrika konsumtion driver upp världsmarknadspriserna på alltifrån järnmalmspellets till franska årgångsviner. Men denna tillväxt har beordrats fram på politisk väg och med stor hjälp av krediter. Som svar på finanskrisen ökade utlåningen i de kinesiska bankerna med 33 procent 2009 och med 20 procent ifjol.

På två år har 18 000 miljarder kronor pytsats ut, ett belopp motsvarande halva landets BNP. Ett annat mått på samma fenomen är att penningmängden i Kina fyrfaldigats sedan 2003, enligt siffror från centralbanken Peoples Bank of China. Det får de amerikanska centralbankscheferna Ben Bernanke och Alan Greenspan som låtit sedelpressen gå varm under hela 2000-talet att framstå som småskaliga källaramatörer. En stor del av dessa nya pengar har strömmat in i fastighetssektorn där det föga förvånande finns tecken på en bubbla. Bostadspriserna i Kina har stigit med 140 procent sedan 2007 och i Beijing med upp till 800 procent de senaste åtta åren, enligt New York Times. En vanlig lägenhet kan kosta 25 gånger en genomsnittlig årsinkomst. Allt detta har gjort att Kina nyligen fick sig en näsknäpp av kreditvärderingsinstitutet Fitch som sänkte utsikterna för landets betyg.

Enligt Fitch har låneyran gjort att skulderna i den privata sektorn, hushåll och företag, ökat från 111 procent av Kinas BNP 2008 till 140 procent idag. Det i sin tur gör att det börjar osa överkörd katt om de kinesiska bankernas låneböcker. Fitch spår att andelen dåliga lån kan stiga till mellan 15-30 procent av den totala kreditstocken inom tre år, en alarmerande hög siffra.

Så långt är utvecklingen misstänkt likt den i USA under åren fram till kraschen 2007.

Det är inte konstigt att Kinas centralbank genom flera räntehöjningar och höjda krav på bankernas reserver försökt lägga en kall handduk över hela härligheten.

Det finns förstås också skillnader jämfört med den amerikanska bank och- subprimesoppan. En är att kinesiska husköpare inte är lika högt belånade. En annan att den kinesiska staten ruvar på 3 000 miljarder dollar i valutareserver, pengar som kan användas för att skjutas in i sjuka banker.

Men till och med en Internationella Valutafondens normalt sett försiktiga experter varnar i en färsk rapport för en kinesisk överhettning och dess följder.

Även om Kina hämtar sig från en nedgång, eller till och med en krasch, är frågan hur väl förberedd omvärlden är. Bara en liten andhämtningspaus i den kinesiska tillväxten kan betyda stora problem. Landet står tillexempel för nära hälften av världens konsumtion av stål och cement. En stor del av världens lastfartyg är sysselsatta med att skeppa varor till Kina. Landet styr priset på mängder av råvaror som metaller och olja. Och så vidare.

Kina illusterar den kluvna bilden av den globala ekonomin, med snabbväxande utvecklingsmarknader och tröga industriländer. Det är som stå med benen placerade i varsitt badkar, ett fyllt med kokande vatten och ett med en flytande issörja. I genomsnitt är temperaturen alldeles lagom. Men det betyder inte att det är skönt.