–Det är självklart att kvaliteten i vården ska följas upp och mätas. Jag förstår inte varför man inte skulle vilja utreda vart våra skattepengar går, säger Britta Wallgren, läkare och vd på Capio S:t Görans Sjukhus i Stockholm som ägs av riskkapitalbolaget Nordic Capital.

SvD Näringsliv har i flera artiklar beskrivit hur riskkapitalbolag visar allt större intresse för att ge sig in välfärdssektorn. Av de närmare 550 miljarder skattekronor som årligen går till vård, skola och omsorg går knappt 11 procent till privata företag. Inom vården är motsvarande siffror 180 miljarder kronor och 10 procent. Men när det gäller vilken vård som är bäst, den privat utförda eller den offentliga, finns ingen kunskap. Detta oavsett om det gäller kvalitet eller effektivitet.

–Jag tror att det behövs en nationell samordning av kvalitetskontroller och uppföljningar. Det ska finnas en tydlig möjlighet för patienter, beställare och verksamheterna att följa kvaliteten. I dag saknas den samordningen, säger Britta Wallgren.

Samtidigt påpekar Wallgren att de Nationella kvalitetsregistren, vilka på individnivå sammanfattar insatta åtgärder och resultat inom sjukvården, skulle kunna utvecklas och användas för att ge en bättre och mer transparent bild av kvaliteten i vården. Wallgren säger dock att det i dag inte tar upp aspekten om det rör sig om en privat eller offentligt utförd vård.

–Min uppfattning är att det ska vara en kvalitativt bra vård oavsett utförare. Jag tror att vi bara är i början på en ökad öppenhet inom vården. Mycket av skattemedlen går till vården och alla måste kunna veta vad man får, säger Britta Wallgren.

I avsaknad av en officiell statistik kring vilken vård som är bäst har den av Svenskt Näringsliv finansierade verksamheten Omvård gjort en enkel sammanställning baserad på vem som utför vården. Sammanställningen baseras på uppgifter från SKL:s patientenkät.

–Vi har inte fokuserat på att lyfta fram skillnaden mellan privat eller offentlig vård. Men andra intressenter får gärna använda materialet som de vill. Det finns ett stort intresse från patienterna när det gäller de här frågorna. Jag tror att det har varit en politiskt känslig fråga och att det finns en oro från landstingen att jämföra sig med privata alternativ, säger Kerstin Beckman, kommunikationsansvarig på Omvård.

Och misstanken om att det finns en politisk ovilja att utreda vilken vård som är bäst, offentlig eller privat, förstärks av att den högst ansvarige för den svenska sjukvården, socialminister Göran Hägglund (KD), inte vill kommentera frågan. Från Socialdepartement avböjer man att svara på SvD Näringslivs frågor om varför någon utredning inte genomförts.

Enligt Socialstyrelsen, vars uppdrag bland annat är att ansvara för statistik och utvärdering av hälso- och sjukvården, är det svårt att på ett enkelt sätt göra en enda kvalitetsjämförelse. Anledningen är att det är en djungel av frågeställningar som först måste redas ut.

Några exempel på sakfrågor som försvårar en utredning är enligt Socialstyrelsen det förhållande att privata aktörer i större utsträckning bedriver vård som kan betraktas som enkel. Den offentligt utförda vården omfattar exempelvis svårare operationer och längre vistelser på vårdinrättningar.

Ett annat exempel, för att beskriva vilken nivå utvärderingen av svensk vård ligger på, är att det enligt Socialstyrelsen saknas en definition på vad ordet överbeläggning innebär. Uttrycket används både när sjuka placeras i korridorer eller sköljutrymmen samt i de fall då patienten får ett eget rum men då sjukhuset tvingas ringa in extrapersonal.

–I det senare fallet finns det inga ökade vårdrisker men det klassas ändå som överbeläggning. Men vi arbetar just nu på en definition på vad som menas med överbeläggning, säger Hans Rudstam, tillsynsläkare på Socialstyrelsen.

Enligt Rudstam finns det ingen övergripande undersökning som tar upp frågan om vilken vård som är bäst. Det som finns är så kallade Vårdskademätningar men inte heller där redovisas någon uppdelning på offentlig, privat eller riskkapitalägd vård. Vid sidan av dessa finns så kallade lex Maria-anmälningar som tar upp tillfällen då en patient utsatts för fara under vård. Dessa visar på en ökning på 11,6 procent i den landstingsutförda vården de senaste tre åren. För privata vårdgivare är siffran 78 procent. Men Socialstyrelsen menar att det krävs försiktighet vid tolkningen.

–Lex Maria-anmälningnarna är inte alls något bra mått för att titta på kvaliteten i vården. Där är det snarare så att man blir misstänksam då de går ner. Det kan tyda på en ovilja att anmäla, säger Hans Rudstam.