Jag har sällan haft problem med mina tekniska prylar. Datorer, kameror och mobiltelefoner har skött sig som de ska. Stereon, internetuppkopplingen och tv-apparaten har varit hur stabila som helst. På sistone har jag inte haft samma tur.
Det hela började när vi flyttade. Dvd-spelaren vägrar starta, cd-spelaren uppvisar helt plötsligt en nyckfullhet över vilka skivor den vill läsa och den stationära datorn är inte bara seg som sirap, den låter som ett jetflygplan också. Men det är fel som åtminstone till viss del kan hänföras hög ålder. Datorn har hängt med i fyra år och cd-spelaren i närmare tio.
Det största problemet har varit övergången från 100 Mbit fiberuppkoppling till 24 Mbit adsl. Jag tror jag har ringt kundtjänst fler gånger det senaste kvartalet än jag tidigare gjort sammanlagt under mitt vuxna liv.
Jag hade egentligen tänkt ta tillfället i akt och ondgöra mig över kundtjänstens standardråd att ”dra ur sladden, vänta 30 sekunder och försök igen”. Men sedan någon vecka tillbaka fungerar faktiskt uppkopplingen där hemma som den ska – efter att jag dragit ut sladden och testat igen.
Månader av sviktande internetuppkoppling, störningar i tv-bilden och endast sporadisk tillgång till den fasta telefonen verkar vara över – frustrationen är det definitivt.
Det är inte helt sällan det fungerar just så. Häromkvällen skulle jag lägga upp ett nytt konto i mejlprogrammet. Det funkade inte. Tog bort kontot och la till det igen med samma inställningar –motsvarigheten till att dra ur sladden och testa igen. Det är inte logiskt, men det fungerade. Ingen frustration.
Det finns alltid någon liten minnescache eller inställning som nollställs när man drar ur sladden eller startar om ett strulande program.
Den kanske viktigaste nyckeln till sinnesfrid är att inte bry sig om att söka logiska förklaringar till varför det funkar. För även om datorn i sig inte är kapabel till ologiskt och irrationellt beteende, kan den vara programmerad till det.
