2 067 miljarder kronor. Så mycket har Stockholms börsen minskat i värde sedan IT-bubblan sprack den 6 mars för knappt två år sedan.

Summan är drygt 100 miljarder kronor högre än Sveriges BNP för 2001. Den motsvarar nuvärdet på sex Ericsson eller 20 Telia. Märkligt nog är det just Ericsson som stått för två tredjedelar av detta ras. Sedan den 6 mars 2000 har telejätten dalat i värde från 1 790 miljarder kronor till 360 miljarder kronor i dag.


Stockholmsbörsens värde har nästan halverats sedan toppnoteringen den 6 mars för två år sedan.

Historiskt sett kan IT-bubblan beskrivas som ett av de brantaste och mest spekulativa börslyften någonsin. Från den 22 oktober 1999 till och med den 6 mars 2000, på drygt fyra månader, steg Stockholmsbörsen med 78 procent. Ericssons börsvärde ökade under denna period med 197 procent, från 77 kronor per aktie till 229 kronor per aktie. Till saken hör att de fantastiska kursstegringarna på Stockholmsbörsen var kulmen på en närmast ohämmad börsuppgång som började på allvar redan 1996.
Vad som orsakade bubblan kommer säkerligen att diskuteras under många år framöver.

För Ericssons del hjälptes kursuppgången dock av några konkreta faktorer:
Ericssons delårsrapport den 22 oktober 1999 var en viktig milstolpe. I samband med att rapporten presenterades gjorde styrelseordförande Lars Ramqvist en mängd optimistiska uttalanden. Resultatet blev att aktien steg med över 50 procent på mycket kort tid.
En annan faktor som lyfte hela telekomsektorn var Vodafones fientliga bud på den tyska mobil-operatören Mannesmann. Budet tog mycket lång tid att få igenom och utlöste en spekulationsvåg. Plötsligt såg alla teleoperatörer ut som potentiella uppköpskandidater, vilket givetvis hjälpte upp deras börskurser.
När bollen väl var i rullning gick den inte att stoppa. Fondförvaltarna fick högst ha 10 procent Ericsson i de flesta av sina portföljer och började därför jaga andra bolag som var kopplade till telejätten och därmed väntades växa snabbare än index. Resultatet blev ett slags blint köpande av alla bolag som hade internet, IT eller telekom i affärsbeskrivningen. På några månader förvandlades Stockholmsbörsen till ett veritabelt pyramidspel.

Sedan brast bubblan. Eller ska man säga att den började pysa? Det som såg ut som ett gigantiskt ras då ser i dag endast ut som den allra översta delen av en lång och brant nedåtsluttande kurva. Det som orsakade de första kursdykningarna var en förhållandevis liten sak. Microsoft hade fått problem med de amerikanska konkurrensmyndigheterna. Så småningom kom fler negativa nyheter, som e-handelsbolaget Boo.coms konkurs.
På ett års tid gick ett börsvärde på 1 400 miljarder kronor upp i rök. Ericsson föll med 60 procent, från 229 kronor till 92 kronor per aktie. För internetkonsulterna gick det ännu värre. Framfab föll exempelvis med över 98 procent, från 213 till 2:80 kronor. Raset har fortsatt sedan dess, framförallt inom telekomsektorn (se analysen, Året branschen helst vill glömma, länk i högermarginalen). Krisen har dessutom spridit sig till de flesta andra branscher och fört med sig en global lågkonjunktur. Lågvattenmärket kom efter terrorattackerna i USA den 11 september i fjol. Sedan dess har börserna repat sig något, men knappast tillräckligt för att kompensera de två årens stora nedgång.

Sedan den 6 mars 2001 har Stockholmsbörsen backat med ytterligare 730 miljarder kronor. Ericsson står för närmare hälften av denna minskning genom ett kursfall som av en händelse är exakt 50 procent. (Aktiekursen har gått från 92 till 46 kronor.) Men nu måste väl ändå botten vara nådd!
Meningen har yttrats titt som tätt under de senaste två årens börsras. Sanningen är givetvis att ingen vet när det vänder. Ekonomiska indikationer i USA tyder dock på en konjunkturvändning under andra halvåret i år, något som redan börjat få fart på världens börser.

Jonas Leijonhufvud