Inför vinterns solresor gör Konsumentverket, tillsammans med myndigheter i fem andra länder, en kraftinsats mot skojare som med hjälp av fejkade lotterivinster säljer så kallade semesterklubbar.
”Slemmis”, som vi kallade honom på grund av hans sätt, var en av alla dessa lismande ungdomar som erbjöd gratis skraplotter, och lät lika överraskad varje gång någon vann. Som av en händelse stod det också alltid en taxi beredd att köra vinnaren till vad som i själva verket var ett hjärntvättande säljmöte som gick ut på att man skulle köpa sig rätten att använda en viss lägenhetstyp på någon av klubbens semesteranläggningar. Problemet är att avtalet som tecknas där inte innehåller det säljaren lovade. Tvärtom riskerar man att förlora stora summor.
Även om EU har skärpt lagstiftningen så gäller det att vara på sin vakt eftersom skojarna hela tiden ligger steget före och hittar nya kryphål.
Ett annat problem är att de spanska myndigheterna knappast heller gör allt som står i deras makt. De är inte tillräckligt motiverade då det inte är deras egna konsumenter som drabbas. Dessutom är det känsligt eftersom det handlar om företag som skapar arbetstillfällen på orten.
De flätade kvinnorna hade en annan affärsidé. Den gick ut på att ta i hand, och blixtsnabbt knyta fast ett armband medan de mumlade en besvärjelse som den överrumplade mottagaren omedelbart krävdes på betalning för.
Ett av de mer harmlösa inslagen på strandpromenaden utgjorde onekligen ”Dalmis”. Han tillhörde det lokala a-laget, och lufsade runt i en luggsliten dalmatinerdräkt med fransig svans i hettan i hopp om att få turisternas pengar, på samma sätt som de betydligt mer professionella levande statyerna intill.
På något sätt kändes ändå han i all sin solkighet som en av dem med ärligast uppsåt på Playa Inglés strandpromenad.
