En läkemedelskoloss med drygt 50000 anställda som skulle spara pengar på överlappande utgifter som administration och försäljning, växa på den höglönsamma USA-marknaden och snart bli störst i världen genom framgångar i forskningslabbet. Det såg så enkelt ut på pappret – en säljare med väskan full av broschyrer från både Astra och Zeneca skulle vara mer lönsam än om företagen skickade varsin säljare.
1999 hade Astra Zeneca en total läkemedelsförsäljning på 15‑miljarder dollar. Ifjol stannade den på 32,8 miljarder dollar. Det motsvarar en genomsnittlig årlig tillväxt på 8 procent. I läkemedelskretsar är det dock inte så imponerande. Dessutom ska man komma ihåg att Astra Zenecas egen forskning inte gjort så mycket för att åstadkomma den siffran.
Bolaget ökade visserligen sin närvaro i Nordamerika, från 23 procent av omsättningen 1999 till 32 procent ifjol. Men den nordamerikanska marknaden är inte längre en guldgruva, nu är det snarare tillväxtekonomierna som läkemedelsbolagen kommer att skära guld med täljkniv i framtiden.
Då, 1999, hade det sammanslagna bolaget 10000 anställda inom Forskning och utveckling (FoU) som sorterade under forskningschefen Claes Wihelmsson. Han sa då att det kunde komma förändringar i forskningsorganisationen, men att det skulle vara på hög ledningsnivå.
Samma år spenderade företaget 2,5 miljarder dollar på forskning och utveckling, motsvarande 17 procent av omsättningen. 2009 låg FoU-budgeten på 4,4 miljarder dollar, 13 procent av omsättningen.
Under mellantiden har det anlagts nya forskningscentrum i‑koncernen och köpts företag som tagit med sig egna forskningsbudgetar in i organisationen, så den relativa minskningen för de ursprungliga enheterna är större än vad totalsiffran visar.
I slutet av 2009 hade Astra Zeneca totalt 12000 forskare – 20 procent fler än vid starten 1999, inräknat de som kom in via förvärvade enheter. Och ändå har bolaget inte klarat av att balansera det inkomstbortfall som nu kommer från patentutgångar.
Därför framstår det inte som så märkligt att vd:n David Brennan nu skär kraftigt. Målet är att investeringarna i FoU ska minska med ytterligare 1 miljard kronor till 2014.
Med antagande om en oförändrad omsättningsnivå, vilket tyvärr kanske är väl så optimistiskt, skulle andelen FoU av omsättningen falla till 10 procent. Det är inte mycket. I alla fall inte om man tror att ens egen forsknings- och utvecklingsorganisation har något att bidra med.
