Foto: Tomas Oneborg
Den nya LO-ledningen har stått pall för sin första prövning. Att skapa enighet inför nästa års avtalsrörelse har varit ett absolut krav, efter fiaskot sist det begav sig. Så det var ett helt onödigt påpekade när Karl-Petter Thorwaldsson beskrev sig som glad och stolt igår. Allt annat än full uppslutning bakom de gemensamma avtalskraven var i praktiken ett omöjligt scenario.
Och det är kanske tur att enigheten i sig får ses som en seger. Den kommande avtalsfajten blir av allt att döma mycket tuff för den fackliga sidan, som ännu en gång får streta i uppförsbacke. Varseltalen ökar och någon vändning av konjunkturen är inte i sikte. ”Långa och låga avtal”, har Anders Weihe på Teknikföretagen, den största arbetsgivaren i industrin, redan varit ute och önskat sig. Medan den fackliga sidan, som Kommunals Annelie Nordström igår, kontrar med att efterfrågan måste hållas uppe genom löneökningar, om inte nedgången i ekonomin ska bli ännu värre.
Den här gången får de väl sammansvetsade förbunden i Svenskt Näringsliv bereda sig på ett hårdare motstånd än sist. Den modell de 14 LO-förbunden nu har mejslat fram, med hjälp bland annat av en extern samtalsledare, är också helt ny. Den splittrande jämställdhetspotten är borta.
• LÄS MER: ”LO presenterar avtalskrav”
I korta drag ska löneökningar utgå i krontal för alla med en månadslön under 25 000 kronor. Däröver anges ökningen i procent. Det ska garantera lågavlönade samma löneökning i kronor som industriarbetarna får. Avtalens lägstlöner ska också höjas med ett krontal. Och på den punkten har samtliga LO-förbund utfärdat en konfliktvarning, enligt beskeden igår. Även mansdominerade förbund är alltså beredda att gå ut i konflikt för att kvinnoförbunden ska lyckas höja lägstlönerna.
Så har det inte varit i de senaste avtalsrörelserna. Låglöneförbunden har pressats att betala sina löneökningar med eftergifter i andra delar, som att lägstlönerna inte höjs fullt ut. Det beskriver Karl-Petter Thorwaldsson nu som oacceptabelt. För LO har det varit en nesa att se på när förbund efter förbund tvingas rulla tillbaka delar av kollektivavtalen.
LO målar ut kraven som en jämställdhetssatsning. Också för att modellen innehåller också en ny variant för föräldraförsäkringen, som ska locka fler pappor att vara hemma. Arbetsgivarna har en helt annan verklighetsbeskrivning. Christer Ågren på Svenskt Näringsliv var snabbt ute igår med vass kritik mot LO-modellen för att gynna de som redan har jobb. Unga och utlandsfödda får betala priset, enligt Ågren, som varnar för att arbetslösheten kommer att öka.
Därmed kör debatten vidare i invanda spår. Det nya är LO:s enighet. Hur långt den räcker är en helt öppen fråga.
• LÄS MER: ”Varslen pressar regeringen”
