Vinvärlden skakas just nu av en skandal som kan jämföras med när den tyska tidskriften Stern 1983 lurades att köpa vad de trodde var Adolf Hitlers dagböcker för tio miljoner D-mark.

Denna gång handlar det om den tyska vinexperten Hardy Rodenstock. Han har haft en fantastisk förmåga att hitta gamla viner. För fantastisk, visade det sig, när han hävdade att han hittat flaskor som en av USA:s mest kända presidenter, Thomas Jefferson, hade ägt inmurade i en källare i Paris.

Flaskorna hade årtalet 1787 ingraverade tillsammans med den kommande presidentens initialer. Jefferson var känd som vinälskare och hade odlat sitt intresse under sin tid som ambassadör i Paris.

Den amerikanske miljardären William Koch är inte bara en av USA:s rikaste män. Han har även en vinkällare som enligt hans talesman består av 40000 flaskor. William Koch köpte fyra flaskor av det omstridda Jefferson-vinet från Hardy Rodenstock via olika mellanhänder, för en halv miljon dollar.

År 2005 föreslog Boston Museum of Fine Arts att miljardärens spektakulära samling skulle ställas ut. För att försäkra sig om Jeffersonflaskornas äkthet kontaktade museet den främsta institutionen för allt som har med Thomas Jefferson att göra i USA: Monticellostiftelsen.

Där fick William Koch tillgång till en rapport som ingen i vinvärlden tidigare hade känt till: Stiftelsens experter tvivlade på att de dyrbara vinflaskorna kunde ha tillhört Thomas Jeffersons vinsamling.

Koch blev rasande. Han anställde en armada av brottsutredare och underrättelseagenter med bakgrund från FBI, Scotland Yard och MI5. Som huvudpersonerna i en Tintin-berättelse reste de jorden runt och gjorde viktiga fynd på de mest märkliga ställena.

Först upptäckte de att Hardy Rodenstock egentligen var född i Polen och att han tidigare hette Meinhard Görke. Enligt juridiska dokument hade han haft en karriär som dansbandsproducent. William Kochs agenter ansåg dessutom att de kunde dokumentera att Th.J-graveringarna på Jefferson-flaskorna inte kunde ha gjorts med ett 1700-talsverktyg. De hittade tre hantverkare som sa att de hade fått i uppdrag av Rodenstock att gravera gamla Château Lafite-flaskor med just bokstäverna Th.J.

Agenterna hittade dessutom vittnen som sa att de hade tryckt vinetiketter för Rodenstock: Petrus-flaskor av de goda 1921-, 1928-, och 1929-årgångarna, samt för en av vinauktionernas paradnummer: Mouton Rothschild 1929. Kochs agenter tog med sig en Château Lafite 1870 till ett underjordiskt atomlaboratorium i Bordeaux och testade koncentrationen av radioaktivt cesium-137 i flaskan. Den innehöll människoskapad radioaktivitet, vinet var med andra ord producerat i atomåldern.

Miljardären beslöt sig då för att avslöja en av vinvärldens mörkaste hemligheter. En av dem han kontaktade var David Molyneux-Berry, den tidigare chefen för Sothebys vinavdelning, som idag arbetar som konsult och vindetektiv med kompetens på falska viner. Han hittade ännu fler falska viner – mer än 150 flaskor i Kochs källare.

–Med dagens teknik kan du kopiera etiketter helt exakt, du kan lätt reproducera korkar som har varumärken, du kan färglägga dem och få dem att se gamla ut. Du kan enkelt köpa gamla tomflaskor, sa Molyneux-Berry, när han gick till angrepp på sin tidigare ärkerival Christie’s efter att auktionshuset hade sålt Jefferson-vinerna.

I USA började FBI att kalla in centrala aktörer i vinbranschen till förhör. Förfalskning av viner kom på dagordningen över hela världen. William Kochs korståg fick stor medieuppmärksamhet i USA och resulterade bland annat i en bok – Miljardärens vinäger.

I mars i år stämde William Koch Christie’s i en domstol i New York (samma domstol som för övrigt dömde Bernard Madoff till 150 fängelse för ekonomiska svindlerier). Innan dess hade Koch även stämt fem andra aktörer, däribland Hardy Rodenstock själv, som förhalat rättegången genom att vägra resa och infinna sig till domstolen och kräva att alla dokument ska översättas till tyska.

Christie’s tillbakavisar alla anklagelser. Det gör även Hardy Rodenstock, som hävdar att han är helt oskyldig.

Tidskriften Wine Spectator uppskattar att 5 procent av alla sällsynta årgångsviner kan vara rena förfalskningar.

En av Sveriges mer kända vinsamlare, Nils Stormby 81 år, har träffat Hardy Rodenstock:

–Men det var innan hans rykte var skamfilat. Vi drack vin på restaurangen Comme chez soi i Bryssel. Det var en flaska från 1836 som jag nu i efterhand undrar om den var äkta.

Nils Stormby har själv råkat ut för förfalskade viner. Auktionshuset vägrade ta emot en exklusiv flaska från 1929 när den kända Malmöprofilen skulle genomföra en större vinauktion. Då hade Nils Stormby tidigare fått flaskan värderad till 500000 kronor.

Han beskriver Rodenstock som en nattklubbsdirektör med tvivelaktigt rykte och Nils Stormby poängterar att Rodenstock aldrig har velat tala om var i Paris han skulle ha hittat de berömda flaskorna.

–Det är väldigt bra att det fokuseras på fusket inom vinbranschen. Jag har själv talat med chefen för Sotheby’s vinauktioner som säger att det är ett jätteproblem, säger Nils Stormby.

Kontroverserna i vinbranschen hade förstås inte kunnat få den omfattning det nu fått om det inte var så att Hardy Rodenstock hade fått säljhjälp av världens största auktionshus.

Vinerna som säljs på stora internationella auktioner är inte som andra viner. Att betala flera hundra tusen kronor för ett litet parti vin är inte ovanligt.

Michael Broadbent har den inofficiella titeln som mannen som har störst erfarenhet av vinprovning i hela världen. Han är auktionshuset Christie’s vinexpert och är känd för att ha gjort 90000 anteckningar om de viner han smakat.

Koch hävdar att Michael Broadbent i åratal har hjälpt till med att bygga upp Hardy Rodenstocks rykte som en fantastisk samlare. Broadbent har använt sin unika position i vinvärlden för att legitimera äktheten av Rodenstocks viner och locka till sig potentiella kunder, allt enligt William Koch.

Det är inte sant, enligt Sarah Webb, Michael Broadbents advokat. Hon meddelar i ett skriftligt utlåtande att Broadbent alltid har förnekat och kommer även göra så framledes att han någonsin med vett och vilja har sålt falska viner eller att vinerna han sålt har varit falska. Detta inkluderar Jeffersonflaskorna.

Efter att ha gått igenom försäljningsstatistiken de senaste tio åren hävdar William Koch att Christies’s varit en av de största säljarna av falska viner. Han påpekar bland annat att Christie’s har auktionerat bort åtta magnumflaskor av Château Lafleur 1947 trots att det bara har producerats fem.

Det var många som drogs in i Hardy Rodenstocks jetsetliv i Marbella, Monaco och Kitzbühel. Hans fru kallades för Münchens vackraste kvinna efter att ha vikt ut sig i Playboy på 1970-talet.

Hardy Rodenstock arrangerade storslagna vinsmakningar som ingen hade sett maken till. De var större, längre och bjöd på mer sällsynta årgångar än någon annan.

Utvalda samlare, journalister och experter bjöds in. Under de extravaganta vinprovningarna presenterade Rodenstock några av de mest fantastiska vinfynd världen har skådat, från ryska tsarers okända vinskatter till bortglömda vinkällare i Venezuela.

På lyxhotellet Königshof i München visade tysken upp 125 årgångar av ett av världens mest exklusiva viner, Château d’Yquem, under en hel vecka 1998. Det var nästan för bra för att vara sant.

Kända vinexperter flög gärna till Hardy Rodenstocks överdådiga arrangemang. Den amerikanske vingurun Robert Parker var en av dem som kom. Världens kanske mest kända auktoritet på vin skrev att han övertygades för att Michael Broadbents närvaro gav en så enorm trovärdighet till arrangemanget.

Vinkritikern Jancis Robinson, känd för sin spalt i Financial Times, skrev om vilken enorm glädje Rodenstocks viner gav henne.Efter att ha fått goda betyg började Rodenstock sälja vinerna på marknaden.

”Hur Hardy Rodenstock finner dessa viner vet jag inte. Det finns helt enkelt ingen dokumentation om produktion, lagring eller försäljning av vin före 1945. Allt jag kan säga är att den stora flaskan smakade härligt”, skrev Broadbent senare i en av sina böcker.

Enligt den amerikanske miljardären William Kochs talesman, är Hardy Rodenstock en av de största vinsvindlarna som opererar idag.

Själv kommunicerar Rodenstock bara via fax och svarar inte på konkreta frågor om saken:

”Jag har fått höra av folk i Kochs närhet att han har sagt att han vill döda mig, ta mig till Guantánamo och tortera mig. Han har bland annat sagt: Jag ska knäcka den nazistjäveln och förfölja honom tills han är färdig, om det så betyder att jag driver honom till självmord”, skriver Hardy Rodenstock till norska Dagens Næringsliv.

William Kochs talesman Brad Goldstein svarar med samma mynt och använder Rodenstocks ursprungliga namn:

”Det är absurt. Det är påhittat. Herr Görke har druckit för mycket av sitt eget falska vin och sett för många Quentin Tarantino-filmer”, skriver han.

Det är kanske inte så konstigt att Nils Stormby har fått nog av att samla på vinflaskor.

– Nu dricker jag bara vinet, säger han.

Fotnot: Till texten har Björn Lindahl bidragit. Den ursprungliga texten var först publicerad i norska Dagens Naeringsliv den 29–30 maj 2010.